- Project Runeberg -  Kungens blå gossar : roman från Carl XII:s sista år /
612

(1900) [MARC] [MARC] Author: Nils Hydén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIII. Jag vill jaga efter mina fiender

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

uppsträckning af rektor eller stryk af gesällerna igen och vill
att jag skall hjälpa dig klå dem?

— Mycket värre.....

— Hvad fanen? Värre?

— Ja, kan du tänka dig. Jag har nyss fått veta, att
befallning kommit från kungen om att de lataste
studenterna skola tagas ut till krigstjänst.

Fritz flög upp från soffan och stirrade på vännen.

— Hvad säger du? Till krigstjänst!

— Ja, ja. De lataste ska stickas in i leden. Och jag,
som icke gjort ett dugg hvarken förra termin eller den
här, utbrast Pontus suckande.

Fritz slog till ett gapskratt. Han började dansa omkring i
rummet, fick fatt i den filosofiska luntan på bordet och
slängde den i ett hörn, allt under de vildaste skrattsalfvor.

— Ypperligt! Ypperligt! Har man sett på maken till
tur, skrek han gång på gång.

Pontus betraktade honom förvånad.

— Kallar du detta tur? Men du har ju själf varit
nästan ännu latare än jag.

— Det är just det, jag kallar tur.

— Men då blir du sannolikt en af dem, som tagas ut.

— Jag hoppas det.

— Hoppas du? Att få gå ut i kriget. I stället för
att ligga här vid universitetet och inhämta lärdom.

— Jag ger tusan i lärdomen. Den blir man endast
dum af. Nej, tacka vet jag att vara soldat! Det är ett
annat leben, förstår du. Och du kommer nog med. Det
kan du vara säker på i följd af de många skrapor, du fatt
af rektor för din lättja. Gläd dig åt dem.

Men Klumpis såg icke vidare glad ut.

— Men jag är ju så liten och tjock. Inte tror du,
jag kan användas till soldat? mumlade han, sökande
fasthålla det sista hoppet.

Fritz betraktade honom kritiskt.

— Nå, kära Klumpis, icke kan man precis påstå, att
du blir en synnerligen prydlig soldat. Men du är frisk

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 21:15:01 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blagossar/0618.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free