- Project Runeberg -  Kungens blå gossar : roman från Carl XII:s sista år /
614

(1900) [MARC] [MARC] Author: Nils Hydén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIII. Jag vill jaga efter mina fiender

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

— Hvilka förhinder. Frös icke sundet?

— Jo, det lär det ha gjort. Men just dagarne innan
öfvergången skulle verkställas, uppstod plötsligt ett starkt
töväder med storm, som bröt upp isen. Där ser du. Kungen
har ingen lycka med sig längre. Den har för alltid vändt
honom ryggen. Det tjänar ingenting till att han längre
håller på och krigar.

Fritz betraktade förargad sin vän.

— Bah, så du pratar. Tjänar ingenting till! Visst
tusan gör det så. Du skall se, att kungen klår sina fiender
och att hans stjärna än en gång skall stråla med förnyad
glans. Och därtill skola vi hjälpa honom, begriper du.....
Men låt oss nu gå ut och snappa upp flere nyheter.

Fritz tog på sig kappan, och de två vännerna spetade
genom snödrifvorna i väg till torget. Där syntes grupper
af studenter, sjutton- adertonåringar liksom de. Öfverallt
härskade stor upphetsning. Som en löpeld hade ryktet om
kungens befallning spridt sig i staden. Hvarje student
hade rannsakning med sig själf, och många hade, liksom
Pontus Gata, till sin förskräckelse kommit till den slutsatsen
att det icke var riktigt väl beställdt med deras studier.
Andra, de sediga, de flitiga, de som väl bestått sina examina
och aldrig fått skrapor för slagsmål med gesäller, slogo sig
som publikanen för sina bröst och tackade Gud, att de icke
voro som de andre syndarne. I allmänhet mottogs
nyheten om kungens befallning med blandade känslor. De
flesta af syndarne voro ängsliga och förbannade sin lättja,
endast några få, hvilka som Fritz längtade bort från
läsningen, mottogo budskapet med glädje.

De flitiga, lyckliga i sin visshet att slippa gå ut i kriget,
kastade glåpord åt de mest kände bråkmakarne.

— Jo, jo, Lasse Påk, nu åker du allt med. Du skulle
slagits litet mindre och läst litet bättre, hade du fått stanna
hemma, flinade en bleknost teolog med lömskt utseende.

— Håll käft, din prästlort, röt den som blifvit kallad
Lasse Påk. Du duger bara att hänga näsan öfver gamla
postillor. Och feg är du, din stackare. Finge kungen se

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 21:15:01 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blagossar/0620.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free