- Project Runeberg -  Kungens blå gossar : roman från Carl XII:s sista år /
617

(1900) [MARC] [MARC] Author: Nils Hydén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIII. Jag vill jaga efter mina fiender

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

— Nå, hvad var det för roligt, du hade att förmäla?
frågade hon slutligen.

— Jo, kan du tänka dig något så storartadt!....

Lisens lilla mun öppnade sig af pur förvåning, och de
blå klotögonen stirrade på Fritz.

— Jag skall ut i kriget.

— Hvad! Skall du ut i kriget? Du, som är student.

— Ja, just jag. Jag har fått kungens och rektors
befallning att inställa mig under fanorna, bröstade sig Fritz.

Underläppen darrade på Lisen, medan hon skarpt
betraktade honom.

— Ar det verkligen sant detta?

— Fullkomligt.

Nu var gråten icke långt borta.

— Och det kallar du en rolig nyhet.

— Visst gör jag det.

— Hu-u-uh!

Lisen började storgråta. Tårarne rullade utför hennes
runda kinder och sipprade ned på Fritz’ rock. Han slöt
henne närmare intill sig och försökte trösta henne.

— Men min käraste vän, hvad kommer åt dig. Icke
är det något sorgligt, att jag blir soldat i stället för att vara
här i Uppsala och läsa mig dum och blek på deras gamla
luntor.

— Icke sorgligt. Hur kan du säga något sådant?
Jag är säker på, att du blir skjuten i första träffningen.
Och blir du icke då dödad, kommer du att hemsändas som
krympling, kanske utan både armar och ben.

— Men då blir ju i alla fall alltid något kvar af mig,
försökte Fritz skämta.

— Något. Ja, men hvad har jag för glädje af dig,
sedan du förlorat alla dina lemmar, yttrade Lisen
storgråtande.

Förgäfves sökte Fritz uppmuntra flickan och ingifva
henne kurage. Så blef han nästan ond.

— Tror du jag i alla fall längre hade tänkt stanna i
detta, glåmiga Uppsala, yttrade han. Allt sedan barndomen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 21:15:01 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blagossar/0623.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free