Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIII. Jag vill jaga efter mina fiender
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
har jag önskat bli soldat. Och hade icke kungens direkta
befallning om att åtskilliga studenter, däribland jag, skulle
uttagas till krigstjänsten, hade jag nog ändå gifvit mig dit.
Under nuvarande svåra tider, då fienden ansätter oss från
alla håll, tillhör det hvarje svensk man och yngling att
kämpa för sitt land och sin kung. Tror du jag fegt vill
sticka mig undan likt dessa backharar till teologer och
annat skräp? Nej, jag vill ut. Stupar jag, så må det vara
händt, men vänder jag tillbaka, sker det med ära, förstår
du, och med stolt medvetande af att jag uppfyllt min plikt.
Och du, Lisen, som min lilla modiga svenska flicka, skulle
icke gråta häröfver, utan i stället glädjas. Du skall se, att
jag kommer välbehållen åter, kanske som fänrik, och då
skola vi fira vårt bröllop med en sjudundrande fest.....
Hur Fritz pratade lyckades han så småningom lugna
och uppmuntra Lisen. Hon skämdes öfver sin
hjärtnupenhet och sökte sedan visa sig så glad och modig som möjligt.
Efter några timmar skildes Fritz från sin flicka. Han
tryckte en kyss på hennes läppar och gaf henne ett fast
handslag. Lisen följde honom till porten. Där började
tårarne åter strömma. Men Fritz höjde leende fingret,
vinkade åt henne och försvann.
Några dagar därefter åkte Fritz Knape och Pontus
Gata jämte stadens nästan alla gesäller på halmkärror till
Stockholm för att inskrifvas vid regementet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
