- Project Runeberg -  Kungens blå gossar : roman från Carl XII:s sista år /
621

(1900) [MARC] [MARC] Author: Nils Hydén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIII. Jag vill jaga efter mina fiender

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

— Det rör er ej. Skicka ned någon, som kan visa mig
till honom. Han får bra betaldt, skriker kungen.

Pigan stänger igen gluggen och kungen står där ensam
i snön. Otålig slår han värjan mot stöfvelskaften och
trampar för att hålla sig varm. En kvart förgår. Ändtligen
knarrar porten på sina gångjärn. En dräng kommer ut.
Denne stoppar kungen in i slädan, sätter sig bredvid honom
och kör i väg till general Delvigs bostad.

Där upprepas samma historia. Efter långt
parlamenterande lyckas kungen, sedan han utgifvit sig för major,
slutligen få betjänten, som öppnat fönstret för att
efterhöra, hvem den underlige besökaren är, att väcka sin herre.

General Delvig, som anar, att det är kungen, skyndar
genast ned. Till betjäntens förvåning mottager han
majoren med utomordentliga höflighetsbetygelser, säger till, att
en säng skall bäddas och en måltid uppdukas. Kungen
sätter sig ned vid bordet, äter några smörgåsar och dricker
ett glas mjölk. Men den bäddade sängen vill han icke
veta af.

— Jag sofver lika bra på golfvet, säger han och går
in i sitt rum.

Där breder han ut kappan på golfvet, sticker en dyna
under hufvudet och somnar.

Följande dag är en söndag. Tidigt är kungen uppe
och rider ut för att inspektera de senaste från Stockholm
komna regementena, som fått befallning att uppställa sig
på en slätt utanför staden.

Det är snöstorm och bitande kallt. Rödfrusna och
skakande af köld stå de unga studenterna och gesällerna i
ledet. Frits Knape ser någorlunda käck ut och sträcker
på sig, men den lille Pontus Gata vid hans sida företer en
bedröflig anblick. Redan har han magrat åtskilligt under
marscherna. Han förbannar sin lättja, som gjort honom
till soldat.

— Ack, hvarför läste jag icke flitigare, då stode jag ej
här och frös, tänkte han, medan han ser bort åt staden,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 21:15:01 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blagossar/0627.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free