- Project Runeberg -  Kungens blå gossar : roman från Carl XII:s sista år /
622

(1900) [MARC] [MARC] Author: Nils Hydén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIII. Jag vill jaga efter mina fiender

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

från hvilken kungen, omgifven af general Delvig och andra
officerare kommer ridande.

Snart har kungen kommit fram till regementet.

— God morgon, gossar! hälsar han sina unga
nyblifna soldater.

— Gud bevare konungen! ljuder det honom
någorlunda kraftigt till mötes.

Kungen rider långsamt framför leden. Hans skarpa
öga mönstrar hvarje man, hvarje plagg. Hans blick
mulnar. De se dock bra klena ut dessa unga soldater.
Knappast någon är öfver tjugu år. De flesta sjutton och
aderton. Det är ett annat material än det präktiga, som gick
förloradt i Ukrajna, vid Poltava och vid kapitulationen på
Dnieperflodens strand.

Kungens ansikte blir allt mörkare. Nu önskar han
sina gamla, härdade krigare åter. Hvar äro Lewenhaupt,
Piper, Rehnskiöld, hvar Creutz, Düker, Douglas, hvar den
fintlige gubben Grothusen, hvar de unga kämparne, Kruse,
Buss, Hård, Ranck, den glade kapten Måns och många
andra. Borta. Fångna och förda till Sibirien, dödade af
pinbänkens marter eller stupade i striderna — de sista på
Rügen — eller ännu stadda på den långsamma marschen
från Bender. Nu behöfde han dem, de krigsvana
officerarne och de i hundratals strider och strapatser härdade
soldaterna. Och hvad har han. En samling hoprafsadt
ungt folk, studenter, gesäller, bonddrängar, bleka
ungersvenner på sjutton, aderton år, af hvilka många förut aldrig
hört en kula pipa eller utdelat ett värjhugg. Det gäller att
göra dem till lika goda soldater som de förra. Och kungen
rider mönstrande framför leden.

Stormen hviner och rycker upp moln af snö. Kölden
biter i näsor och öron. Men de unga soldaterna stå raka
och högtidliga och blicka sin underlige äfventyrarkung in
i hvitögat.

— Hvad han ser gammal och härjad ut, hviskar
Pontus Gata till Fritz, medan kungen långsamt närmar sig den
tropp, i hvilken de två studenterna stå.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 21:15:01 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blagossar/0628.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free