- Project Runeberg -  Kungens blå gossar : roman från Carl XII:s sista år /
625

(1900) [MARC] [MARC] Author: Nils Hydén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIII. Jag vill jaga efter mina fiender

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Alla, som hörde denna predikan, förstodo, att kungen
skulle kämpa, så länge han ännu hade en soldat kvar, som
kunde föra musköten och värjan. Och alla böjde sig i
suckan för hans allsmäktiga vilja.

Efter gudstjänsten begaf sig kungen till prästgården
för att äta middag. Ryktet om hans ankomst till staden
hade naturligtvis spridt sig, och hela vägen från kyrkan
var kantad med nyfikna skaror. Snöstormen yrde
fortfarande kring gatorna, piskade människornas ansikten och
hopade drifvor på drifvor. Utan ett glädjerop men med
blottade hufvuden sågo invånarne sin konung rida förbi.
Kungen låtsades ej märka deras tryckta stämning eller se
deras betänksamma miner. Mörkt stirrande framför sig red
han genom gatorna.

På trappan till prästhuset mottogo honom prästen och
hans fru. Prästen var en lång, groft byggd man, hans
gumma liten och svällande rund. Prästen bugade sig, och
gumman neg gång på gång, medan hon nyfiket betraktade
kungen. Hvad! Var detta en kung, ett majestät! Så
tarfligt klädd som den simplaste soldat; han hade ju icke
ens en ren skjorta på sig! Och det var Sveriges enväldige
kung, den ryktbare krigaren Karl den tolfte, hvilkens
bragder upprört hela Europa och slagit det med häpnad. Utom
sig af bestörtning öfver denna oväntade syn neg den goda
prästfrun ännu en gång, hvarpå hon skyndsamt försvann
för att tillse sina stekar och kakor.

Under middagen åt kungen med god aptit men
tämligen fort, så att de närvarande hade svårt att hinna med.
Prästfrun hade mycket att syssla med. Dels skulle hon
tillse, att alla gästerna fingo sin beskärda del, dels kunde
hon knappast taga sina blickar från kungen. Ju närmare
hon betraktade honom, dess mera förvånad blef hon.
Sannerligen satt icke kungen där med smutsiga skjortlinningar
midt ibland alla dessa prydliga officerare och ämbetsmän.
Det var ju ren skandal, tyckte den goda prästfrun.
Stackars kung, han tänker så mycket på landets väl, att han
glömmer att taga på sig en ren skjorta.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 21:15:01 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blagossar/0631.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free