- Project Runeberg -  Kungens blå gossar : roman från Carl XII:s sista år /
626

(1900) [MARC] [MARC] Author: Nils Hydén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIII. Jag vill jaga efter mina fiender

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Under måltiden samtalade kungen kruserligt med prästen
och gästerna. Sedan den var slut, lästes en kort bön,
hvarpå han nickade åt dem och begaf sig till sitt rum, lät på
golfvet utbreda en matta och lade sig ned för att sofva.

— Kerstin, Lotta, Amanda! Sätt er genast ned och
sy ett halft dussin skjortor, skrek prästfrun, då hon kom
utrusande i köket.

Kerstin, Lotta och Amanda gapade af förvåning.

— Nå, hör ni inte? Sätt er genast ner och sy ihop
ett halft dussin skjortor! Ni kan ta adjunktens mått. Han
är visserligen kanske väl mager, men kungen är smärt och
längden är ungefär densamma, så det kanske går ihop,
mumlade hon för sig själf.

Och vändande sig till hushållerskan, tilläde hon:

— Kan Lovisa tänka sig! Kungen har icke ens en
ren skjorta med sig. Vi måste så fort som möjligt
anskaffa nya, Kanske min man blir kyrkoherde för den
saken?

Och prästfrun och hushållerskan och pigorna satte sig
att sy med rasande fart.

Efter att ha vaknat efter en timmes sömn sade kungen
till om sin häst och red ut i staden, åtföljd af flere
officerare. Öfverallt där han färdades skockade sig människorna.
I synnerhet voro gatpojkarna nyfikna. De sprungo efter
honom under högljudda rop, hvart han än red. Officerarns
voro generade och sökte fösa bort dem. Det hjälpte ej.
Lika ihärdigt följde de efter. Kungen, som märkte
officerarnes fruktlösa försök, vände sig leende till dessa!

— Låt pojkarna vara! Det skadar ej att ungdomen i
tid vänjes att följa sin konung, yttrade han.

Några af pojkarna, som hörde kungens ord, utbrusto
i jubel och skreko af alla krafter.

Tre dagar stannade kungen i Karlstad. Under tiden
red han omkring öfverallt i trakten och företog inspektioner
af de där förlagda trupperna, tillsammans uppgående till
omkring tre tusen man. Ett par gånger hade Fritz och
Pontus Gata åter tillfälle att se kungen på nära håll. Pontus

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 21:15:01 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blagossar/0632.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free