Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIII. Jag vill jaga efter mina fiender
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gick omkring och småsvor för sig själf. Han var vid
ytterligt dåligt humör. Det var ju så kallt, att man kunde
frysa näsan af sig. Och så tyckte han maten icke var bra.
Han var icke van vid Värmlandskosten. Men saken var
bara den, att Pontus var en smula läckergom och åtskilligt
bekväm af sig. Till slut tyckte Fritz, att han gick väl
långt i sina evinnerliga klagovisor.
— Hvad har du att beklaga dig öfver. Ha vi det icke
bra på alla sätt, hyggligt kvarter, sofva under tak, slippa
läsa, slippa svälta, som vi mången gång gjorde i Uppsala.
I stället få vi exercera hvarje dag, och det tycker jag är
ett nöje lika godt som någonting annat. Tror du kungen
har det bättre än vi? Visst icke. Nå, hvad grinar du då
för?..... Se där kommer han! Sträck på dig, min gosse,
och se morsk ut. Här duger ta mig böfveln icke att gå
omkring likt en käring, som har magkramp. Snart ska vi
gå mot norrmännen och då skall du få se på andra tag.
Skoja upp dig, för tusan!
Fritz’ hurtiga lynne var icke utan inverkan på hans
missnöjde vän. Pontus tog på sig en gladare och morskare
min, i synnerhet när han nu såg kungen komma ridande
mot dem.
Kungen var ute på en af sina vanliga ridter. Han
kände sig aldrig riktigt nöjd, om han icke satt i sadeln.
Och hade han icke annat att göra, anställde han ryttarlekar.
I närheten af den plats, där Fritz och Pontus stodo,
var en brant höjd. Om sommaren var den beväxt med
ljung och mossa, men nu låg den kal och isbelupen, sedan
stormen sopat bort snön.
Kungen eggade officerarne att försöka rida upp för
höjden. De äldre drogo sig för den farliga ridten, men
ett par af de yngre försökte. I traf redo de rakt mot
berget för att nå höjden.
— Äro de då spritt galna! Tänka de försöka rida
uppför det där kala berget? yttrade Pontus till Fritz.
Denne svarade ej, men betraktade spändt de två
officerarnes försök. Nu hade de nått foten af berget. Raskt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
