Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIII. Jag vill jaga efter mina fiender
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skymningen sade han till om en släde för att begifva sig till de
troppar, som voro förlagda närmare gränsen.
Knappt hade prästfrun fått höra talas om kungens
befallning förrän hon eldröd och flämtande af ifver kom
utrusande till pigorna i köket.
— Jösses, Kerstin! Jösses, Amanda, och Lotta! Ä
skjortorna färdiga? Kungen ska resa.
Kerstin och Amanda och Lotta, som sutto och sydde,
störtade upp och gapade.
— Ska kungen resa. Nu?
— På ramaste ögonblicket. Hur många skjortor har
ni fått färdiga?
— Vi ha välan fem, svarade Kerstin.
— Jaså, ni hann icke med halfva dussinet fullt. Nå,
tag hit dem! Jag måste genast packa ned dem i i kungens
släde. Det är ju både synd och skam, att han icke ens
ska ha en ren skjorta på sig, yttrade prästfrun.
Hon rullade hop de fem skjortorna till ett bylte,
skyndade ut på gården och stoppade oförmärkt ned dem i sitsen
på släden.
Kungen tog afsked. Han tryckte hjärtligt både prästens
och prästfruns händer, därpå gick han ut och satte sig
ensam endast tillsammans med skjutspojken i åkdonet, som
utgjordes af en vanlig bondsläde.
— Kör! ropade han.
Släden for åstad från det bugande och nigande
värdfolket. I detsamma kände kungen att han satt på
någonting knöligt. Han kände efter och fick tag i ett bylte.
— Hvad är det här för ett förbaskadt bylte! ropade
han och slängde skjortorna ifrån sig.
— Åh, du min skapare! Han kastade bort dem. Nu
har han ju icke ens en ren skjorta att byta om med, skrek
den goda prästfrun och slog förfärad ihop händerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
