Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIII. Jag vill jaga efter mina fiender
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fingrar fasthålla gevären. Främst rider kungen med tre
hundra ryttare och banar väg genom snön.
Skymningen faller. Man ser icke att marschera längre.
Snön skottas undan, granar huggas ned och stockeldar
uppgöras. Och kring dessa lägra sig kungen och hans unga
soldater i den bistra vinternatten.
Kanoner och tross ha måst lämnas efter. De kunna
icke föras fram på de smala, snöhöljda stigarne. Men kungen
vill ändock icke ge sig. Han skall framåt trots officerarnes
afrådanden. Rakt på Kristiania, tvärs öfver fjällen och
genom de djupa skogarne marscherar han. Han har glömt
Ukrajnas fasor. Han låtsas icke märka, hur hans
pojksoldater frysa. Själf känner han knappast kölden.
För några dagar sedan tågade man förbi Ostervallskogs
kyrka. Där hölls sista gudstjänsten inom svenska gränsen.
Nu har man kommit in i fiendeland, och hvarje stund kan
öfverfall väntas.
Kungens plan för det norska fälttåget är denna: Från
Strömstad och Västra Ed rycka två härafdelningar på
omkring sex tusen man utefter kusten mot Kristiania. För
den tredje afdelningen, kungens egna trupper, har han
utsett den svåraste uppgiften. Från västra Värmland öfver
skogarne och fjällen skall han tåga till Kristiania och
angripa denna stad på norra sidan, samtidigt med att de
andra afdelningarne storma den från den södra. Genom
kungörelser och spejare har han med löfte om lindrigare
skatter och mildare behandling sökt locka den norska
allmogen bort från Danmark och på sin sida. De norska
bönderna äro förvånade. Hvarför vill svensken slåss med
dem? De finna sådant orimligt. De ha ju alltid varit
goda grannar med svenskarne och i fred och ärlighet idkat
köpenskap med dem.
Så hastigt har beslutet om fälttåget blifvit fattadt, att
norrmännen knappast hunnit rusta sig. Emellertid ha
några troppar på ett tusen man under befäl af en öfverste
blifvit sända mot gränsen. Och öfversten har å sin sida
framskjutit en förpost till Hölands prästgård under en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
