Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIII. Jag vill jaga efter mina fiender
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
källarhvalf eller upp till fästningen, och man var fast besluten
att i händelse svenskarne skulle lyckas intränga i staden,
bränna ned densamma, så att den ej kunde tjäna fienden
till stödjepunkt.
Midt i natten gaf kungen order till uppbrott. Frusna
och hungriga reste de unga soldaterna på sig. De, som
så hade, togo sig en ’klunk brännvin och åto en bit bröd,
de andra fingo gå till striden med fastande mage.
Patruller utsändes för >att söka uppsnappa fiendens utposter, hvilka
man visste voro placerade rundt omkring staden. Sedan
hoppades kungen lätt kunna öfverraska både den och
fästningen, i synnerhet som han genom fångar fått
underrättelse om att största delen af fästningens besättning
tillbragte nätterna i staden.
Tysta smyga sig soldaterna fram. Framför sig kunna
de svagt skönja stadens hus. Det gäller att så hastigt som
möjligt, innan vaktposterna hunnit gifva signal, kunna
öfverraska dessa och sedan staden och fästningen.
Tillsammans med några andra studentsoldater ha Fritz
och Pontus fått i uppdrag att uppsnappa några poster. De
skilja sig från kompaniet och marschera framför sina
kamrater. I skydd af buskar och höjder smyga de sig framåt.
Plötsligt tycker sig Fritz se den mörka silhuetten af en
vakt. Han hukar sig ned och ger kamraterna ett tecken.
Alla lägga sig ned på marken och stirra mot den fientliga
soldaten. Men denne står så märkvärdigt stilla. Icke en
rörelse gör han, ej heller kunna de upptäcka något gevär
hos honom. En stund ligga de orörliga. Slutligen tycker
Fritz att det blir för långsamt och hviskar åt kamraterna,
att han skall krypa närmare. Han smyger sig i väg, men
plötsligt reser han sig till de andras förvåning och vinkar
åt dem att komma.
— Vi ha blifvit lurade. Det är ju endast en enbuske,
yttrar han och pekar på den förmente soldaten.
Nu upptäcka äfven de andra misstaget, och med ett
undertryckt skratt fortsätter den lilla truppen sin väg fram
mot staden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
