Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIII. Jag vill jaga efter mina fiender
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fältstyckena, har nog sinnesnärvaro att springa efter en
hammare och söm, förnagla kanonerna och kasta kulorna i älfven.
Långsamt draga sig norrmännen tillbaka mot fästningen,
och samtidigt sticka de med beckkransar husen i brand.
Snart flammar nästan hela staden i ett haf af lågor, som
alltjämt ökas genom de från Fredrikstens fästning kastade
bomberna.
Medan en del af svenskarne drifver norrmännen ur
staden, samlar kungen hop några kompanier för att släcka.
Men det visarsigsnart vara alldeles omöjligt. Med oemotståndlig
fart breda lågorna ut sig, och svenskarne befinna sig mellan
många eldar, från fästningen, från kanonpråmen i hamnen,
från de i bergen omkring staden gömda norrmännen och
från de brinnande husen. Det är omöjligt att stanna kvar
längre. Det är varmt som i underjorden, tycka soldaterna och
anse sig få alldeles för mycket af den annars så efterlängtade
värmen. Generalerna uppmana kungen att draga sig
tillbaka innan hela hären brunnit upp, men han vill icke.
Nästan svart i ansiktet af krutrök och sot springer han
omkring och uppmuntrar soldater att släcka och rifva. Hvad!
Öfvergifva en nyss tagen stad? Nej, det kan icke falla
honom in, äfven om hvar enda träbit brunne upp.
Han sammankallar generalerna till rådplägning i ett af
de ännu icke antända husen. Generalerna upprepa sina
råd att skyndsamt draga sig tillbaka. Kungen stretar emot.
Då kommer, midt under tvisterna, en bomb från fästningen,
träffar taket på huset, exploderar, krossar bjälkarne och
kullkastar och öfverhöljer med grus och spillror alla de
närvarande, äfven kungen, som såras i ansiktet.
Bomben kom som ett utmärkt argument. Nu inser
äfven kungen, att det är omöjligt att längre uppehålla sig
i staden och ger befallning om återtåg.
Detta är dock lättare sagdt än gjordt. För att komma
ut ur staden måste återvägen tagas öfver en bro, som ligger
öppen för fästningens eld, och när norrmännen märka
svenskarnes afsikt, rikta de alla sina kanoner dit.
På bron råder en förfärlig trängsel. Alla vilja öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
