- Project Runeberg -  Kungens blå gossar : roman från Carl XII:s sista år /
654

(1900) [MARC] [MARC] Author: Nils Hydén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIV. Ryssen kommer!

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Visst är att han kanske aldrig skulle kunnat gifta sig.
Därtill var han för fattig. Han hade ju icke ens en egen
båt, mycket mindre en stuga. Han måste tjäna åt andra,
och ingen utsikt såg han för att det skulle bli bättre. Men
Malin kunde väntat på honom ändå. De voro ju båda unga
och hvem vet? Kanske han en vacker dag också kunde
få båt och stuga. Men i stället gick hon och gifte sig med
en sådan gammal snål-gubbe. Hur kunde hon? Om det
åtminstone hade varit en annan från någon ö långt
därifrån. Men denne smutsige skurk till skeppare! Det var
mera än Åke kunde stå ut med. Han ville icke se eländet.

Han ämnade just resa sig för att gå sin väg, då han
såg Malin komma mot sig. Det ljusa håret hade lösts upp
och flöt ned från hennes nacke, de fina kinderna voro röda
af dansen, och Åke tyckte hon var vackrare än någonsin.
Men han låtsades icke se henne utan blickade åt ett
annat håll.

— Hvarför sitter du här så ensam utan att dansa
med någon? yttrade Malin medan hon förstulet betraktade
honom.

— Hvem skulle jag dansa med? mumlade Åke bittert.

— Med mig till exempel.

— Med dig?

— Ja, med mig, nu på min hedersdag.

Det blänkte till i Åkes ögon, och han reste sig häftigt.

— Din hedersdag! Hur kan du säga något sådant?

— Visst är det min hedersdag, då jag gifter mig.

Åke grep henne hårdt i armen, så att Malin icke kunde
återhålla en grimas af smärta.

— Du hjärtlösa flicka! hväste han. Du kallar detta
din hedersdag. Din skam, din olycka är det. Jag förstår
icke, hur du kan vilja ha en sådan gammal snål gubbe,
svarade Åke häftigt.

Malin rodnade, men yttrade lugnt!

— Med dig hade jag ju i alla händelser icke kunnat
gifta mig.

Åke svarade ej utan stirrade blott mörkt framför sig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:49:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blagossar/0660.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free