Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIV. Ryssen kommer!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
spelet. Det var väl någon af de utländska bofvarne, som
förrådt kungen. Hur skulle det annars kunnat ske. Hade
icke en liten skara svenskar vid Narva klått upp femtitusen,
åttitusen, hundratusen ryssar. Jo, jo men. Som skrämda
får hade de sprungit, jagats ned i floden, huggits sönder i bitar
eller tillfångatagits. Men nu såg det ut, som om världen
varit upp och nedvänd. Nu var det de svenske, som fingo
smörj, och ryssarne som segrade. Hvilken kunde bli klok
på sådant. Obegripligt!
Och gubbarne pratade och togo sina klunkar, och
flickorna dansade med sina gossar, och en och annan pojke
ställde till ett stilla slagsmål bakom uthusknuten, och allt
var trefligt och muntert.
Mot kvällsidan dukades åter fram ett bastant mål, och
sedan solen gått ned och skymningen kom svepande från
hafvet, gick man till kojs i stugor, uthus och lador för att
morgonen därpå begynna om på samma angenäma sätt.
Och då allt var tyst, vrok sig gubben Petter Flundra med
skön Malin, sin nyförvärfvade brud, i storstugans finaste säng.
Men långt ut på fjärden kryssade Åke fiskare, ensam,
bitter, förbannande skön Malin och hela världen.
I timmar hade han seglat utan mål. Han kände intet
behof af sömn. Ruset hade gått af honom. Och nu vifle
han endast att det skulle blåsa hårdt, storma, som det kunde
göra i mörkaste höstnätter. Seglade han omkull, det
kvittade honom lika.
Dunklet blef djupare. Snart kunde han icke längre se
de mörka konturerna af närmaste öar. Allt insveptes i en
svartgrå slöja.
Plötsligt fick han se ett rödt sken flamma upp vid
horisonten.
— Besynnerligt! Icke kan det vara morgon ännu,
tänkte han, och lade om rodret.
Skenet blef allt starkare.
— Det tycks komma från Rölöga. Det måste vara en
gård, som brinner där. Jag vånne det vore storstugan på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
