Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIV. Ryssen kommer!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han upp i huset och samlade i hop allt det värdefullaste
lian i en hast kunde komma öfver. Skön Malin brydde
han sig icke mer om än en katt om en bit tobak. Han
tänkte endast på sina pengar och dyrbarheter, och det var
med vemodigt hjärta han insåg, att han icke kunde medföra
alltsamman. Helst skulle han velat taga allt, rubb och stubb,
med i båten, huset, gården, till och med åkrarne. Men det
lät sig tyvärr icke göra, och med förbannelser på läpparne
hissade Petter Flundra segel och for därifrån, ensam i öns
bästa båt.
Malin hade i sin förtviflan sällat sig till de öfriga
kvinnorna. Dessa sutto gråtande på stranden, där båtarne lågo.
De ville icke öfvergifva sina män, utan väntade, tills de
fått ge ryssarne ett nyp för att sedan skynda till dem och
lägga ut från ön.
Dolda i buskarne lågo fiskarne och spejade mot det
fientliga fartyget. Nu hade det strandat. Och ögonblicket
efter sänkte sig ett hundratal ryssar försiktigt i vattnet och
vadade mot land.
I detsamma de nådde stranden, dånade en salfva, som
fällde några stycken af dem. Hvarpå fiskarne under
upphäfvande af fruktansvärda skrän rusade på dem. I
förvirringen och dunklet visste ryssarne icke riktigt, hvarifrån
skotten kommo, förrän de fingo fiskarnes yxor, kolfvar,
hötjugor, påkar, knifvar i skallarne på sig. Men då satte
de sig till ett envist motstånd. Värjor och pikar korsades
med bösskolfvar och hötjugor. Men svenskarne drefvo på.
De slogos med bakrusets ursinnighet och fingo ryssarne allt
längre ut i vattnet, tills dessa plötsligt togo till flykten och
skyndade tillbaka till sitt fartyg för att invänta de två andra,
som ännu befunno sig ute på fjärden, och sedan med
samlad styrka kunna storma ön.
Så snart ryssarne flytt, skyndade fiskarne till sina båtar,
där kvinnorna väntade dem. Då Malin fick se Åke, som
blödde af ett sår öfver ena tinningen, kom hon att tänka
på sin nyvigde make, som helt fegt smugit sig undan, då
de andra kämpade, och af skam och blygsel brast hon i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
