- Project Runeberg -  Kungens blå gossar : roman från Carl XII:s sista år /
669

(1900) [MARC] [MARC] Author: Nils Hydén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXV. Källaren »Randiga Byttan»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

trots allt längtar jag ändå ut. Det här dagdrifvarelifvet
börjar bli odrägligt. Och har man en gång fått smak för
att lefva i fält, kan man icke trifvas på steniga gator.

— Är det då ingenting, som håller dig kvar här?
frågade Hård.

— Just ingenting. Fast...

Han tystnade och riktade blicken på en ung flicka,
som kom in i rummet och gick bort till disken, bakom
hvilken hon ställde sig och började ordna med muggarne
och flaskorna. Det var vackra Lisa, uppasserska på
källaren »Randiga Byttan».

När hon kom in i salen, var det som om fönstren
öppnats och en stråle af vårsolen lyst in. Allas blickar
vändes mot henne. Allas ansikten fingo ett gladare uttryck.
De frodiga borgarne myste belåtet, glömde sina ilskna
kärringar där hemma och ströko sig längtande omkring sina
feta hakor likt gourmander, som erinra sig en sällsynt
läcker rätt. Adelssnobbarne kråmade sig och rättade på sina
peruker och spetsmanschetter. Till och med bryggardrängen,
som kom inrullande med ett fat öl, hejdade sig för ett
ögonblick och log.

Hvad Buss beträffar, kunde han icke ta sina ögon från
hennes mörka, vågiga hår, den lena hyn, den mjukt
rundade barmen och flickans hela smärta, vidjesmala figur.
Men Lisa såg icke eller låtsade icke se honom. Hon tycktes
helt och hållet upptagen af de unga adelssnobbarnes
krumbukter. Hon log mot dem och sände dem blickar, så att
Buss höll på att springa upp, slå näfven i bordet och
utmana dem allesamman på en gång. Men han lugnade sig,
bet ihop tänderna och antog en likgiltig min.

— Sickna gökar! mumlade han. De ha väl någon rik
och förnäm pappa, som räddat dem undan krigstjänsten.
För resten duga de väl knappast till att dela ut ett ärligt
hugg. Skulle just vilja se hur mycket som funnes kvar
af dem, om de som vi svultit, frusit, sofvit på bara marken
i regn och snö, sårats, varit fångna i ett ishelvete och
efter oerhörda mödor återkommit hem. Jag skulle just

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:49:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blagossar/0675.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free