Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXV. Källaren »Randiga Byttan»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Asch! Rör du vid strängaspelet bäst du vill. Mig
angår det icke.
Buss åhörde Hård med stigande förvåning. Det var
en besynnerlig typ af en bedragen älskare, tyckte han.
Skulle han själf blifvit behandlad på sådant sätt, då kände
han, att hans vildaste demoner skulle väckas till lif, att
han skulle rasa och sjuda, att hela hans kropp skulle bli
en glödande vulkan och att han icke skulle ge sig ro, förrän
han sett sin rivals blod och flickans med. Men Hård var
en högst besynnerlig älskare, det månde han då säga.
— Hon var väl lika vacker nu, som då du sist såg
henne?
— Kan just icke skylla, svarade Hård torrt.
— Litet fylligare, kanske?
— Ja, det skall gudarna veta.
— Mycket?
— Betydligt.
— Och du tycker icke om tjocka fruntimmer?
— Nej. Jag älskar slanka midjor.
— Nå, det var ju alltid en lindring i dina kval,
yttrade Buss deltagande.
Hård betraktade vännen, som om han trott honom
icke vara fullt klok.
— Nej, hör du, sluta upp med det där dumma pratet.
— Det är väl icke så dumt.
— Betydligt.
— Jaså... ja, då så... som du vill, mumlade Buss
stucken och satte sig att moltiga.
Hård betraktade honom med en spefullt ironisk min.
Det var då för komiskt. Buss blef ond därför, att hans
varma deltagande icke upptogs så som han tänkt sig.
Men om han blott visste, hur mycket förspildt krut han
ödslat bort.
— Nej, jag måste tala om för honom verkliga
förhållandet, tänkte Hård och kastade en sidoblick på sin vän.
— Hör du, Buss!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
