- Project Runeberg -  Kungens blå gossar : roman från Carl XII:s sista år /
680

(1900) [MARC] [MARC] Author: Nils Hydén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXV. Källaren »Randiga Byttan»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

— Jaså; berätta!

Och Åke började berätta om skeppar Flundras bröllop
på Norröra, om huru han sedan under natten satt sig i sin
båt och seglat ut mot hafvet.

— Men hur kom det sig, att du seglade bort midt i
natten, medan festen ännu pågick? frågade Hård.

Åke rodnade litet och mumlade någonting om att han
icke kunde dröja kvar längre, utan måste begifva sig hem.

— Ut i hafvet?

Åke rodnade ännu mer, men sade att han bodde på
en ö längre bort.

Men Hård hade märkt hans förlägenhet och stötte Buss,
som äfven iakttagit den unge iiskaren, i sidan och hviskade:

— Anar du?... Svartsjuka. Den bedragne älskaren...
Jo, jo.

Buss nickade och log ett förstående leende. Den unge
fiskaren blef intressant i hans ögon, och han lyssnade med
fördubblad uppmärksamhet till livad han hade att förtälja.

...Och då fick jag plötsligt se några skärgårdsbåtar,
som för fulla segel höllo ned mot mig, fortsatte Åke. Jag
styrde mot dem och hörde ett skrik: Ryssen är här!
Ryssen här.

... Då jag kommit inpå dem, fick jag veta att flere
ryska galerer synts i skären, att de stormat och bränt
Rölöga — det var Rölöga-folket, som kom seglande — att de
nedhuggit flere af dem, som icke i tid lyckats fly, och
skändat deras kvinnor och döttrar.

— Snart äro de efter oss och göra på samma sätt på
Norröra och Söderöra, om vi icke hinna varna dem.

...Jag såg bakom mig och tyckte mig skönja
konturerna af några större skepp. Då jag visade Rölögaborna
på dem, utbrusto de genast förfärade:

— Ja, där äro de. Där äro de. Gud hjälpe oss att
vi i tid måtte hinna undan.

...Nu satte vi till årorna också, och i susande fart
gick det mot Norröra och Söderöra, där de intet anade. Vi
hunno fram i tid, väckte de sofvande, togo reda på alla

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:49:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blagossar/0686.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free