Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXV. Källaren »Randiga Byttan»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Åke skrattade muntert.
— Ja, det må löjtnanten tro, att kan tick i alla fall.
— Nå, det var då väl. Hvem var så förståndig att
gifva honom det?
— Jag.
— Ni?
— Ja, sedan vi i första hugget drifvit fienden tillbaka,
seglade vi vår väg. Min båt var snabbare än de andres,
så att jag kom ett stycke före dem. Då upptäckte jag
långt framför mig en annan båt. Jag anade, att dçt var
den fege skeppar Flundras, och styrde kurs på den. Snart
såg jag honom gå i land på en ö, där jag visste att han
hade en vän. Jag styrde dit, steg också i land och där
klådde jag upp gubben, så att han väl aldrig i sitt syndiga
lif fått så mycket smörj. Gubben vrålade och bad om nåd,
men det brydde jag mig ej om. Jag bara piskade på honom,
och sedan sparkade jag till hans båt, så att ett bord sprang
loss och penningskrinen flögo ur, och till sist kastade jag
gubben i vattnet för att han skulle kyla af sina upprörda
känslor.
— Ha, ha, ha! Det var rätt åt den fege uslingen,
skrattade Buss.
Hård betraktade den unge fiskaren med ironisk min.
Han förvånades öfver den starka förtrytelse, som
aftecknades i hans drag.
— Var det endast därför att gubben ej velat slåss,
som.ni klådde honom, frågade han.
Åke såg ett ögonblick på löjtnanten. Det var som
om han anat hans tankar.
— Nej, det var det just inte. Det fanns nog andra
orsaker också....
— Hvilka?
— Det kan vara detsamma. I alla händelser var den
fege och snåle gubben väl värd ett ärligt kok stryk.
— Ja, det tror jag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
