Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXV. Källaren »Randiga Byttan»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kramade hennes midja. Och Lisa lät det ske. Med ett halft
belåtet, halft spefullt leende såg hon från den ene till den
andre, gaf dem då och då en sådan där lofvande,
smäktande blick, som piggade upp dem till nära vanvett, allt
under det hon tycktes helt kyligt beräkna, hvem af dem,
som såg bäst ut eller kunde vara rikast.
— Satans flicka! En sån kokett slamsa! Låta sig
kurtiseras af bägge två på en gång, och af dessa förbannade
adelssnobbar till på köpet, svor Buss, där han stod i den
halföppna dörren ocli beskådade situationen.
Han kände vreden koka inom sig. Kär var han i
Lisa. Det var honom en plåga att se henne nästan i knäet
på två andra och märka att hon till och med fann behag däri.
Han hostade till ett tag och trädde in genom dörren.
De två adelssnobbarne generade sig icke det ringaste för
honom, tycktes fullkomligt betrakta honom som luft och
fortforo att krama och kyssa Lisa. Men denna drog
förlägen sina händer ur deras och sökte resa sig upp. De
två adelsmännen kvarhöllo henne.
Då Buss såg det, blef ban alldeles ursinnig.
— Det förefaller mig som om herrarnes plats icke
vore här, yttrade han spotskt till dem, i det han trädde
några steg närmare.
— Jag förmodar att vi befinna oss, hvar vi behaga,
svarade den ene högdraget.
— Du gör så faen heller. Åtminstone icke bredvid
den flicka, som jag kastat ögonen på, tänkte Buss utbrista.
Med tillkämpadt lugn, fastän raseriet sjöd inom honom,
yttrade han dock endast:
— Ryssen härjar i skären. Vore det icke en ung svensk
värdigare att skynda dit och köra bort fienden än att
dådlöst förnöta tiden på källare.
— Det angår er icke, monsieur. För öfrigt ni själf!
Skynda ni mot ryssen, bäst ni behagar. Jag föredrager att
sitta här hos skön Lisa, svarade den förstnämnde
adelsmannen, i det han sände flickan en, som han trodde,
fullkomligt bedårande blick.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
