Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXV. Källaren »Randiga Byttan»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lisa stod fortfarande bakom disken. Hon var verkligen
rädd. Springa sin väg vågade hon ej. Man kunde aldrig
veta, hvad denne häftige galning till löjtnant kunde ta sig
till. Kanske skulle han draga upp pistolen och skjuta henne,
om hon sökte fly. Bäst att stanna kvar och försöka blidka
honom.
Plötsligt stannade Buss tätt framför Lisa. Han såg
icke blid ut. De mörka ögonen lyste med en glans så stark,
att Lisa tyckte det var som om de genomborrade henne, och
ett bistert allvar låg kring hans mun.
Han grep Lisa hårdt i armen, så att hon höll på att
skrika till, så ondt gjorde det.
— Nu dödar han mig. Nu dödar han mig, tänkte Lisa
förskräckt, men Buss drog henne intill sig och hväste:
— Slamsa!
Skamsen sänkte Lisa hufvudet. Hon vågade icke se
honom i ögonen. Då tog Buss henne under hakan och
lyfte upp hennes hufvud. Men hon stod alltjämt med
sänkta ögonlock.
— Slamsa!... Hör du Lisa! Slamsa! hviskade han
gång på gång, medan han hårdt knep om hennes arm, så
att den stackars flickan fick blåmärken.
Lisa stod tyst.
— Hör du!... Slamsa!
Till slut höjde flickan blicken och såg skyggt på honom.
— Jag har väl ej gjort något ondt. Hvarför kallar du mig
med ett sådant fult ord? kom det svagt från hennes röda läppar.
— Det är nog, att du på detta sätt som en annan
gatslinka låter kurtisera dig af hvem som helst och till på köpet
af två stycken på en gång. Jag bryr mig icke om dig,
yttrade Buss häftigt och slängde undan henne.
— Är det så, att ni anser mig vara en gatslinka, är
det icke värdt att ni bryr er om mig, svarade Lisa mjukt
med tårar i ögonen och gick ut.
Buss såg ett ögonblick efter henne. Så återtog han sin
promenad fram och tillbaka på golfvet, förbannande sin
häftighet och dumhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
