- Project Runeberg -  Kungens blå gossar : roman från Carl XII:s sista år /
698

(1900) [MARC] [MARC] Author: Nils Hydén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXV. Källaren »Randiga Byttan»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

— Om det är sant! Hur, du skulle våga betvifla en
adelsmans ord. I så fall är du icke den rätte mannen och
du kommer att gå miste om den utlofvade belöningen, som
blir ganska rundlig.

Adolph tog på sig en högdraget förgrymmad min och
låtsades vilja gå sin väg.

Åke blef ängslig. Här var ju ett ypperligt tillfälle att
förtjäna bra med pengar, så att han kunde köpa sig en
stuga och en båt, bli sin egen herre, aldrig mera behöfva
träla åt andra och kunna ta Malin till sig, sedan hennes
lagvigde man, den eländige skeppar Flundra skamligt
öfvergifvit henne. Visst var det sant, hvad den unge ädlingen
sade. Hvarför skulle han väl betvifla det. Att ryska spioner
kunde finnas i Stockholm hade han visserligen knappast
tänkt sig, men omöjligt vore det ju ej. Så mycket sämre
för den skurken. För visso förtjänade han i sådant fall
döden.

— Förlåt, ers nåd! Det var ett förhastadt ord jag
råkade yttra. Jag menade ingenting illa därmed.

— Nå, jag förstår och förlåter dig. Du är alltså benägen
att oskadliggöra den skurken mot god ersättning för ditt
besvär? yttrade Adolph och tog upp en hand full blanka
slantar ur fickan.

Det lyste till i Åkes ögon, då han såg de inånga
penningarne.

— Nu har jag stugan och båten säkra, tänkte han.

— Du är alltså villig? upprepade Adolph sin fråga.

— Ja, ers nåd.

— Godt. Då skall jag underrätta dig om hvad du
har att iakttaga.

Först beskref Adolph mycket noga Buss’ utseende för
Åke. Han skildrade det så detaljeradt: de svartamustascherna
och håret, den böjda näsan, det magra ansiktet med mera,
så att Åke riktigt tyckte sig se mannen framför sig.

— Dessutom har han ett flere tum långt ärr öfver
vänstra tinningen och är litet krutstänkt i högra kinden,
fortsatte Adolph.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:49:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blagossar/0704.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free