- Project Runeberg -  Kungens blå gossar : roman från Carl XII:s sista år /
704

(1900) [MARC] [MARC] Author: Nils Hydén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXV. Källaren »Randiga Byttan»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

— Det tog väl, det jag sade henne på förmiddagen.
Hon ångrar sig. Hon bar insett, livad de dar
adelssnobbanre äro värda, tänkte han, på en gång tankfull och glad
promenerande fram och tillbaka på golfvet.

Med ens blef det honom för långsamt att sitta inne.
Förut hade han känt sig trött efter förmiddagens ströftåg.
Nu brann han af begär att röra på sig, att sysselsätta sig
med något, att få tiden att gå. Han kunde icke begripa,
hur han skulle kunna vänta till klockan blef tio. Nu, nu,
skulle Lisa vara hos honom. Att gå till henne... till
källaren? Sitta där i kvalmet och röka, höra på dumhufvuds
pladder och berusades skrän. Nej, det vore att förstöra en
god sak. Det vore att låta vinet stå och bli jolmigt, innan
man skulle dricka det. Hellre då vänta. Så finge man
det nytt, friskt, godt.

Han gick ut för att träffa någon, som han kunde prata
med. Han tänkte på Hård. Ja, det var mannen.

Hård hade varit hos öfversten, med hvilken han haft
ett allvarligt samtal, och satt nu bedröfvad hemma i sin
bostad. Han tänkte på kungen, på landet, på kriget.
Aldrig tog då denna fejd slut. SÏâcktes elden i ena ändan af
riket, började det genast brinna på nytt i den andra. Snart
återstod af hela landet endast en förkolnad hop bränder.
Folket var utarmadt. Handel och sjöfart dåliga. Ingenting
att äta, inga pengar, ingen utsikt att få några. Görtzen,
som nu var i gunst, gaf visserligen stora löften och tycktes
besitta en ovanlig förmåga att trots allt anskaffa medel.
Men icke kunde väl det räcka länge. Och de där nya
mynten han skickat ut. Underliga sago de ut, tulla af
latinska fraser och besynnerliga figurer. Nödmynt,
hviskade man. Ja, kanhända. Men i alla händelser finge man
väl tro, att kungen, med hvilkens samtycke de blifvit
utsända, en gång skulle inlösa dem.

...Men tänk om kungen skulle dö?... Då ramlade
väl allt. Då föllo väl fienderna från alla håll öfver landet.
Nu vågade de endast försiktigt och i smyg. Ty trots
nederlaget och sina förlorade härar, hade han likväl ännu

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:49:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blagossar/0710.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free