Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXV. Källaren »Randiga Byttan»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
respekt med sig. De visste, att han aldrig skulle gifva sig.
De fruktade honom — trots allt.
...Men hvilken underlig människa var ej kungen.
Ligger i Dund och disputerar med professorer, medan
ryssen hotar hans hufvudstad. Omöjligt att få honom dit.
Omöjligt att få honom sluta fred på någorlunda antagliga
villkor. Men ändå gör han ingenting. Mönstrar ett
regemente då och då eller företar en sprängridt på ett tjugutal
mil. Nonsens! Hvad vinner han därmed? Ingenting, om
icke det att det döfvar hans tankar och kanske
tillfredställer honom själf.
...Det är ju samma sätt som i Turkiet. Fem långa
år låg han därnere, ett helt år till och med till sängs.
Och under tiden stupade eller tillfångatogs det ena
regementet efter det andra. Och prinsessan och rådet sände
gång på gång de mest enträgna bönfallande bud till honom
för att få honom hem. Omöjligt... Ändtligen lyckades
Liewen tala förstånd med honom. Och han begaf sig i
väg. Gjorde ett stordåd. Eed genom hela Europa på
fjorton dagar. Undgick alla spioner och utskickade.
Världen förvånades och prisade honom åter. Så kom han till
Stralsund. Där bet han sig fast som en räf i sin lya.
Till dess han ändtligen af kölden, nöden och fiendens
öfvermakt drefs därifrån och efter en äfventyrlig färd på hafvet
nådde sitt hemlands kust.
...Men hade han fått nog? Brydde han sig om
rikets utarmade tillstand, rådgjorde han med herrarne om
förvaltningen, om huru man skulle lindra eländet och hela
saren? Icke det ringaste. Hans första, hans enda tanke
var krig, krig och åter krig. Först mot Danmark, han
ville försöka detsamma som farfadern: att med hela hären,
kanoner, hästar, tross tåga öfver isen och intaga
Köpenhamn. Men stormen kom och bröt upp isbandet.
Företaget var omöjligt; mot vädrets gudar kunde han icke
kämpa. Tror någon att han lugnade sig? Aldrig. Kunde
han icke föra krig på ett håll, skulle han göra det på ett
annat. Och nu bar det mot Norge. Icke ha tålamod att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
