- Project Runeberg -  Kungens blå gossar : roman från Carl XII:s sista år /
711

(1900) [MARC] [MARC] Author: Nils Hydén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXV. Källaren »Randiga Byttan»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Plötsligt kände han ett lätt slag på axeln. Det var
Adolph som kom. Åke vände sig om.

— Jag ser att man kan lita på er. Kom, låt oss gå!
Klockan är något öfver half tio och det kunde falla den
skurken in att passera gatan tidigare än jag tänkt, yttrade
Adolph.

De två männen begåfvo sig i väg. Komna i närheten
af huset n:o 11 vid Prästgatan gömde de sig i en gränd
och väntade.

Åke kände sig mycket obehaglig till mods. Det var
första gången han med berådt mod skulle döda en
människa. Ryssarne, som gjort strandhugg på natten räknade
han ej. De voro fiender, dem var det ett sant nöje att
smälla på och sticka knifven i, och föröfrigt visste han ej,
om han vid det tillfället verkligen dödat en människa. Men
denne, som han nu skulle angripa, var en svensk man. Och
dessutom borde han angripa honom bakifrån, smyga sig på
honom som ett lömskt vilddjur. Fy, det var otäckt.

Gång på gång frågade Åke:

— Men är ers nåd säker på att mannen är en
förrädare? Kan det icke vara ett misstag.

Och Adolph svarade för hvarje gång allt mera
öfvertygande:

— Han är så. Det är alldeles afgjordt, att han är en
feg förrädare, det vill säga den värste usling som finns.
Så du kan med lugnt samvete utföra din gärning. Din
belöning vet du. Och dessutom skall jag sedan tala med
några mäktiga personer om dig. Du kommer att göra din
lycka med detta.

Åke lugnade sig och tröstade sig med att det var den
andre och icke han själf som var upphofvet. Tysta stodo
de där i gränden och väntade. Gång på gång stack Adolph
fram hufvudet och spejade. Klockan närmade sig tio.
Ingen syntes till. Adolph började bli otålig.

— Skulle det verkligen kunna vara möjligt att han anar
oråd. Kanske känner han igen hennes stil och inser att
brefvet är ett bedrägeri. Sakrament! I så fall måste jag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:49:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blagossar/0717.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free