Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXV. Källaren »Randiga Byttan»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
eller också återfalla i sin förra outhärdliga fattigdom. Men
det senare: aldrig!
Utan att ana någonting gick Buss sorglös och lycklig
gatan framåt. Han tänkte på Lisa, som lofvat möta honom
och längtade så starkt efter henne, att han tyckte tiden gick
långsamt. Utan att märka, att någon iakttog honom,
passerar han gränden, där Åke stod. Vid första ögonkastet, som
denne sände Buss, igenkände han i honom en af de två
löjtnanterna, med hvilka han på förmiddagen hade
sammanträffat oeh som med sådant intresse och så djup förbittring
åhört hans berättelse om ryssarnes härjningar i skären. Åke
hade också lagt märke till hur sympatiskt och förstående
den unge löjtnanten betraktat honom.
— Och den där skulle vara en förrädare! En som
kämpat med kungen på hans fälttåg och varit fången i
Sibirien. Omöjligt. Det får aldrig den där adelsmannen mig
att tro. Snarare skulle man kunna misstänka honom för
något skurkstreck, han med sin hala tunga och tillgjorda sätt.
Åke hade genast fattat sitt beslut. Han ville
underrätta den unge och hygglige löjtnanten om de planer som
bedrefvos mot honom. I stället för att smyga sig på
honom och lömskt sticka ned honom, sprang han därför i fatt
honom och tog honom lätt i armen.
— Herr löjtnant! Jag har ett ord att säga er, yttrade
Åke ifrigt.
Buss stannade förvånad.
— Hvad ville den där sjömannen?... Kanske det var
någon utskickad från Lisa? Kanske att hon fått förhinder.
Så förargligt, om så skulle vara.
Buss betraktade mannen närmare.
— Aha! Nu kände han igen honom. Var det icke
den unge fiskaren som han och Hård träffat på förmiddagen
och som berättat om den nattliga striden på Norröra eller
hvad ön hette?... Jo visst var det han. Men hvad kunde
väl han ha att säga honom? Och så upprörd han tycktes
vara.
— Hvad vill du, min vän? frågade Buss.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
