Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXV. Källaren »Randiga Byttan»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
På källaren »Randiga Byttan» satt ett lag unga
adelssnobbar. Bordet var fullt med vinflaskor. Man skränade
och drack.
— Skön Lisas skål! Lisa vivat! skreks oupphörligt
under allmänt jubel.
Och Lisa log och nickade. Hon tyckte det var roligt
att vara föremål för en sådan beundran och visste att hon
därför afundades af många andra källarflickor.
— Besynnerligt att Adolph icke har kommit ännu.
Han sade dock att han senast skulle vara här strax efter
tio, yttrade en af de unga adelsmännen till en annan.
— Han är nog strax här. Tror du att det lyckas, det
där som han planerade.
— Säkert. Den unge fiskaren var villig att gå in på
saken. Han ser stark och modig ut och skall nog lätt
kunna knäppa den där högfärdige löjtnanten. Mon Dieu,
hvilken ton han tog sig här om dagen! Som om det vore
han och icke vi, som hade rättighet att befalla. Hvad är
han? En simpel löjtnant, och därför tror han, att han kan
behandla oss, som likväl äro högförnäma adelsmän, som han
behagar. Men jag hoppas att han nu fått hvad han
förtjänt. Det är icke mer än rätt åt den skurken.
Samtalet afbröts ett ögonblick af att dörren öppnades
och en man inträdde. Det var Adolph.
Genast reste sig flere af sällskapet och skyndade honom
till mötes. Endast den skeptiske Albert, som icke fullt delade
de andras synpunkter om deras egen förträfflighet och
nödvändigheten af löjtnantens död, jämte en annan sutto lugnt
kvar.
— Nå? Nå? Hur gick det? frågade de unga adels-
männen ifrigt Adolph.
— Utmärkt. Saken bör nu vara rangerad, svarade
demie, i det han slog sig ned vid bordet.
— Huru! Saken bör... Du vet då icke bestämdt, om
det skett eller ej, inföll Albert med ett ironiskt leende.
— Visst har det skett. Men jag sade »bör», emedan
jag icke själf såg det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
