Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXV. Källaren »Randiga Byttan»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
några skickliga parader, genom några snabba rörelser med
kroppen lyckades han afvärja deras stötar.
Deras vilda ifver gaf Buss ännu en trumf på hand.
Han var nu öfvertygad att någon af dem när som helst
skulle blotta sig och då: värjspetsen blixtsnabbt i bröstet,
och mannen var slut.
Det skedde också som Buss förutsett, fast icke fullt så
som han tänkt sig. En af dem trängde sig så nära inpå
honom som möjligt och gjorde plötsligt ett ytterst häftigt
utfall. Buss, som var sysselsatt med att parera de två
andras stötar, hann icke föra hans värja åt sidan, men
räddade sig genom att snabbt böja undan kroppen något.
Det var i yttersta ögonblicket, En tiondels sekund senare
och han hade fått höften genomborrad. Nu snuddade mot-
ståndarens värja vid hans byxor, genomskar en flik af
hans rock och fastnade i följd af stötens häftighet i väggen.
Nu var det Buss tur. Och innan adelsmannen hunnit
draga loss sin värja, hade Buss placerat sin djupt i hans bröst.
— Se där den andre! ropade han, i det han öfvergick
till att parera de tre återståendes stötar.
Nu märkte dessa, att det gällde lif eller död. De voro
nu icke fullt så säkra på sin sak som förut, men hade
likväl ännu ej förlorat hoppet att med gemensamma krafter
kunna sticka ned den fräcke löjtnanten. Nu blefvo de
försiktigare i sina angrepp och behöfde ej längre trängas
med hvarandra. Under det en af dem anföll Buss
framifrån, angrepo de två andra honom från sidorna.
De två fallna hade af de kringstående blifvit dragna
åt sidan och lagda i ett hörn. Den ene var redan död,
den andre rosslade ännu svagt. Ingen människa brydde sig
om dem. Allas uppmärksamhet var koncentrerad på den
märkliga duellen. Lisa tänkte ett tag gå fram till dem
för att se om någonting kunde göras åt dem, men dels
var hon alltför förskräckt af det ohyggliga hon såg, dels
vållade henne åsynen af blodet verkligt illamående. Hon
stannade som fastvuxen kvar bakom disken, blek,
skälfvande, stirrande med vidöppna ögon på de blänkande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
