Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXV. Källaren »Randiga Byttan»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
...Men den här leken är kanske icke fullt så bekväm
som att lega en annan att lönmörda en person. Nu måste
man själf anstränga sig litet... Ansträng sig blott, lille
herr Adolph. Se här sitter hjärtat. Det är en så enkel
sak; blott att sikta rätt, göra ett snabbt utfall, och jag är
död. Se så, var inte blyg; försök nu, få vi se, yttrade
Buss och lade vänstra handen på hjärtat.
I sin förvirring gjorde Adolph verkligen ett försök och
måttade mot Buss’ hjärta. Denne parerade med en kvart
och gaf Adolph en rispa tvärs öfver hans aristokratiskt
böjda näsa, öfver hvilken han alltid varit så stolt.
— Ah, förlåt! Det var synd. Hur skall monsieur nu
kunna tjusa till flickorna, sedan han fått en skåra på sin
kroksnabel? Tänk, om hela näsan strukit med? Det hade
varit en för bedröflig syn, skämtade Buss.
Adolph bet ihop tänderna och svarade ej. Men man
såg, hur maktlöshetens raseri glödde i hans ögon.
Askådarne kunde icke låta bli att skratta. Äfven Lisa
log. Hon glömde sin förskräckelse för den komiska
anblicken af den högfärdige och skrädande Adolph i denna
situation. Hur ofta hade icke denne för att göra sig
intressant i hennes ögon skrutit med sina bravader och sitt mod.
Och nu stod han där blek, darrande af rädsla,, lik den
fegaste pultron och utan skicklighet att föra vapen. Hur
kunde det då vara sant, hvad han förut sagt; att han
utkämpat så många dueller och segrat i dem alla? Nej,
ljugit hade han; hvartenda ord han sagt henne hade varit
en lögn.
— Nej, nu börja vi med en annan vals. Nu ska ni
få se, hur graciöst och fint monsieur Adolph kan dansa,
yttrade Buss och tog ett steg mot sidan, så att äfven han
kom att stå intill väggen. Med några skickliga stötar fick
han Adolph att aflägsna sig därifrån och nu begynte en
komisk scen. Steg för steg tvingade han den stackars
adelssnobben att draga sig baklänges tvärs öfver golfvet. Denne
företedde en bedröflig anblick. Blodet rann från näsa och
öron. Hans fina, spetsprydda dräkt var upprispad på flere
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
