Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXV. Källaren »Randiga Byttan»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ställen. Ansiktet var dödsblekt, men ur ögonen lyste ett
förtviflans hat. Hvad som mest grämde honom nu, var
icke att han måste dö, utan att han var till åtlöje för de
andra och likt en annan narr lydigt måste dansa efter
Buss’ piska. Gång på gång hejdade han sig i reträtten,
gjorde ett utfall och försökte hålla stånd, men genast
blixtrade Buss’ värjspets framför hans ögon, så att han
instinktmässigt fortsatte att figurera bakåt.
Vid den andra väggen upprepades samma historia. Först
några låtsade dödsstötar, som kommo åskådarne att rysa,
så helt om och tillbaka tvärs öfver golfvet. Adolph kastade
förtviflade blickar omkring sig, än på Lisa, än på Albert,
än på de öfriga. Ingenstädes mötte honom ett deltagande
öga. Alla visste hur skurkaktigt han handlat och ansågo
honom värd sitt straff.
Då de nått tillbaka till väggen, ansåg Buss att det
kunde vara nog med leken, Själf började han bli trött i
armen och han såg, att om han höll på längre att plåga
Adolph, skulle denne snart digna ned af svaghet. Och då
vore det motbjudande att sticka ned honom.
Genom några rörelser med värjan placerade Buss
honom med ryggen mot väggen. På den bistra minen, som
efterträtt det gäckande uttrycket i löjtnantens ansikte,
märkte Adolph, att hans sista stund var kommen.
— Monsieur! Ni har handlat som en skurk och en
bedragare. Ni har förfalskat bref; ni har lejt en person
för att lönmörda en annan; ni har ljugit på mig och sagt
att jag är en landsförrädare, som ligger i komplott med
ryssen; ni har alltid visat er som en falsk, feg och lömsk
usling; ni är ovärdig att bära namnet svensk, ni är ovärdig
att lefva och därför skall ni dö. Bed en bön, om ni kan,
ty inom få ögonblick är ni död.
Adolph svarade ej. Han uppfattade knappast hvad
Buss sade. Blott det visste han, att löjtnanten nu beslutit
sig för att sticka ned honom.
I sin dödsångest försökte han några förtviflade utfall.
Buss log.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
