Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXV. Källaren »Randiga Byttan»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Jaså, du sprattlar ännu, mumlade han, medan han
parerade hans stötar.
Lisa höjde ett skri af förfäran, då hon hörde Buss’ ord.
— Nåd! Nåd för honom! skrek hon och sträckte sina
hopknäppta händer mot Buss. Men detta hade en alldeles
motsatt verkan. Hennes rop om barmhärtighet för den
som beljugit och sökt lönmörda honom, väckte hans själs
svartaste dämoner till lif.
— Nåd för en sådan usling! Nej, dö skall han och
det på fläcken! röt han och stötte värjan i hans bröst med
sådan kraft att den genomborrade det och trängde djupt
in i väggen.
Adolph rosslade några tag. Så var det slut och hans
döda kropp hängde på värjan, fastnaglad vid väggen.
Buss lät honom hänga, vände sig om och torkade bort
blodet, som sprutat öfver hans kläder. Han kastade en
blick på Lisa. Flickan hade svimmat och låg nedfallen
bakom disken.
Buss gick långsamt bort till henne, tog henne i sina
armar och bar henne till sin bostad.
Men på värjklingan, fastnaglad vid väggen, hängde
Adolph likt en korsfäst skurk.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
