Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVI. Åke skaffar sig stuga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Ja, det gör jag, sade Åke enkelt.
— Förunderligt, tänkte Buss. Här är en bra och
präktig gosse, som vet, att den flicka han tyckt om och kanske
ännu tycker om, svikit honom och gått och gift sig med
en gammal usel gubbe, för hvilken jag tycker hennes unga
kropp skulle känt vämjelse. Och ändå kan han icke låta
bli att längta efter henne, att förlåta henne och vilja ta
henne till sig. Sannerligen jag tror, att jag skulle göra så.
Fast... fast man vet väl icke så noga. Kärleken är en
förunderlig ting och dess vägar just icke de rakaste...
Men om Lisa åter skulle ge sig i lag med adelssnobbar, så
tror jag sannerligen att jag först stucke ned dem och sedan
henne, Men det är kanske dumt att tro någonting.
Verkligheten motsvarar i allmänhet så föga hvad man tror.
Buss hade gått fram och tillbaka på golfvet. Åke
betraktade honom förvånad öfver hans tystnad. Han kunde
icke ana, hvilka känslor och tankar, som rörde sig inom den
unge löjtnantens bröst. För honom var allt så enkelt. Om
man tyckte om en flicka, så förlät man henne, man kunde
icke annat, eftersom man kände på sig, att man så måste
göra, om man skulle kunna få någon ro.
Buss försökte ännu en gång öfvertala honom att icke
bry sig om den flicka, som svikit honom, utan lämna henne
åt sitt öde och i stället gå i krigstjänst, men omöjligt. Åke
endast skakade på hufvudet och mumlade, att han först
måste uppsöka henne, han hade ingen ro förr, sedan finge
man se, då vore han sannolikt benägen för att hjälpa till
att klå ryssen, i fall denne skulle visa sig för närgången.
Och med det beskedet tog han, efter att ännu en gång ha
tackat Buss för penningsumman, afsked af denne.
Åke begaf sig ned till hamnen. Där sökte han upp
några gamla vänner bland skepparne och bad dem få följa
med, då de seglade ut i skären.
— Hvad! Tänker du redan lämna Stockholm? Du
lär ju ha förtjänt grofva pengar här, yttrade skepparen.
— Åhja. Men jag vill ändå för en viss orsaks skull
ut i skären, svarade Åke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
