Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVI. Åke skaffar sig stuga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Att han icke kommer... Att han icke kommer.
Måtte väl icke behöfva ta så lång tid att vittja några usla
nät, mumlade han, medan han gick af och an på stranden.
Ändtligen såg han båten nalkas. Redan då den var
ett godt stycke från stranden, ropade Åke till fiskaren:
— Hallå! Kom hit, jag har någonting att fråga er om.
Fiskaren höll ett ögonblick upp årorna och stirrade på
den främmande mannen.
— Ro hit! ropade Åke.
— Jag brukar icke lägga till där, svarade fiskaren
säfligt och fortsatte att ro mot en vik, där han brukade lägga
bäten.
Med en svordom sparkade Åke till ett par stenar och
gick utefter stranden till viken.
Så snart fiskaren lagt i land, vände sig Åke till honom.
— Du var ju med på bröllopet och deltog i flykten
undan ryssarne? frågade han.
—Var så, svarade fiskaren.
— Vet ni hur det gick?
— Ja, jag var själf i båten bredvid och åsåg hela
förloppet. Hade icke de stått på grund, hade vi gjort det, och
då kanske några af oss blifvit dödade i stället.
— Jaså, de blefvo dödade, suckade Åke.
— Några, icke alla.
— Hör nu, fanns det i den båten icke en ung flicka
vid namn Malin, för resten hon som samma dag stod brud?
— Jo, hon var där?
— Blef hon också dödad? frågade Åke dröjande.
— Nej, men hon lär ha blifvit svårt sårad.
— Är ni säker därpå?
— Jag har hört så.
— Och sedan har hon kanske dött af sitt sår?
— Det vet jag icke.
— Hvart tog hon sedan vägen?
— Hon lär ha blifvit förd till släktingar på Värmdön,
efter hvad jag hört sägas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
