- Project Runeberg -  Kungens blå gossar : roman från Carl XII:s sista år /
752

(1900) [MARC] [MARC] Author: Nils Hydén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVI. Åke skaffar sig stuga

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Alltså. Det fanns ett hopp, ehuru ringa. Malin var
sårad, det var säkert. Kanske hon dött eller just nu höll
på att dö af sitt sår, eller kanske hon skulle tillfriskna. I
alla händelser måste han träffa henne, se henne, tala vid
henne så fort som möjligt. Han brann af begär att få
närmare höra om händelsen.

— Jaså. Några blefvo dödade eller sårade. Men hur
gick det med de andra? frågade Åke.

— Jo, då båten plötsligt stötte på grund, uppgåfvo
kvinnorna ett förskräckligt skrik. Vi sågo hur karlarne
arbetade med åror och stakar för att söka komma loss.
Omöjligt. Båten endast vaggade åt sidorna. Under tiden
kom det ryska fartyget allt närmare. Hvad som ökade
det hemska i situationen var, att de nyss förut åsett huru den
andra båten anfallits och karlarne efter ett kort motstånd
nedhuggits samt några af kvinnorna släpats ombord till
ryssarne. Andra hade däremot hunnit kasta sig i vattnet
för att dränka sig, hellre än att falla lefvande i deras
händer.

...Redan gaf man allt hopp förloradt. Såväl män
som kvinnor voro förtviflade. I synnerhet de senare. En
af dem, jag tror att det var den där Malin, kastade sig
ned på botten med händerna för ansiktet och ropade
högljudt någonting.

— Hvad var det hon ropade? afbröt honom Åke.

— Det var ett namn, som hon flere gånger upprepade.

— Hvilket namn?

— Det lät som »Åke». Ja, nu minns jag det. Åke!
Åke! skrek hon flera gånger i förtviflan.

— Jaså, hon tänkte ändå på mig, nu när hon trodde
sin sista stund kommen. Hon älskar mig således ännu,
mumlade Åke.

— Nå, hur gick det vidare?

— Jo, redan trodde de sig, som jag förut nämnt,
förlorade, då en händelse inträffade, som helt och hållet
ändrade situationen.

— Hvad kunde det vara? frågade Åke med spänning.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:49:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blagossar/0758.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free