- Project Runeberg -  Kungens blå gossar : roman från Carl XII:s sista år /
764

(1900) [MARC] [MARC] Author: Nils Hydén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVI. Åke skaffar sig stuga

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

I en glänta i skogen säg han några röda stugor. Det
var Långvik, byn där Malin fanns, om lefvande, om död.

Han gick förbi några stycken stugor, som tycktes vara
fullkomligt öfvergifna. Ingen människa kunde han se till.
Då såg han plötsligt i en hage några kvinnor sitta. Alla
sysslade med någonting utom en, som satt tillbakalutad i
en stol och såg upp mot de hvita molnen, som seglade på
himmelen. Det var en ung flicka. Hon hade ena armen
i band och såg mycket hlek och sjuk ut.

Ögonblickligen kände Åke igen henne.

— Malin! skrek det till inom honom, och han rusade
fram mot henne.

Under tiden hade de andra kvinnorna slutat sin
sysselsättning och aflägsnat sig. Den unga flickan tycktes
knappast märka, att de gifvit sig af. Hon satt alltjämt
tillbakalutad i stolen och såg upp mot himmelen.

Då Åke kommit närmare, saktade han sina steg. Ännu
hade hon icke märkt honom. Han betraktade henne, där
hon satt i stolen. Så blek och matt hon såg ut. Så tärda
hennes kinder; så mager hon blifvit. Han kände tårarne
stiga sig i ögonen.

— Detta är din skuld; detta är din skuld, ljöd det
inom honom.

Han närmade sig henne försiktigt. Ännu hade hon
ingenting märkt.

— Malin! hviskade han.

Förvånad vände flickan långsamt på hufvudet. Denna
röst påminde henne om en, som hon förr ofta hört.

— Malin!

Då flickan fick se Åke, lyste för ett ögonblick en glimt
af glädje upp hennes bleka drag; men den försvann genast,
och hennes drag fingo ett hårdt och kallt uttryck.

Åke blef förtviflad. Han kände alla samvetskvalens
marter i sin själ. Hon var tydligen ännu ond på honom,
men hon måste förlåta honom. Han skyndade fram och
tog henne i sina armar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:49:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blagossar/0770.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free