Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVI. Åke skaffar sig stuga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Aj, du gör mig illa, skrek hon till och vände bort
sitt ansikte, då Åke försökte kyssa henne.
Så svimmade hon.
Åke betraktade henne förskräckt.
— Jag har dödat henne... Ack, min älskade flicka,
jag har dödat dig, ropade han utom sig af förtviflan.
Men då han lugnat sig något, insåg han, att det endast
var en svimning. Han skyndade ned till stranden, blötte
sin rockärm och började med den bestryka hennes panna.
Hur vacker var hon icke, där hon medvetslös låg i
stolen. Åke tyckte, att blekheten och de tärda kinderna
hade förhöjt hennes skönhet. Aldrig hade han sett henne
så vacker. Och då han tänkte på hur hård han varit mot
henne, huru hon med tårar i ögonen bedt honom att få
följa med, men att han tillbakavisat henne och därigenom
egentligen blifvit skulden till hennes sjukdom, kände han
det, som om en hand gripit om hans hjärta och kramat det.
Ändtligen slog skön Malin upp ögonen. Men då hon
fick se Åke stå lutad öfver sig, kom åter det kyliga draget
fram i hennes ansikte.
— Förlåt mig, min älskling. Förlåt mig, hviskade Åke
och ville åter omfamna henne.
Men han hejdade sig, då han såg att hon gjorde en
skygg rörelse och med sin fria arm pekade på den andra.
— Jag har fått armen krossad. Du gjorde mig illa
nyss, yttrade hon matt.
— Förlåt mig.
— Hvad gör du här?
— Jag söker dig.
Malin blickade upp och såg forskande på Åke. Ett
uttryck af djup misstro flög öfver hennes tärda ansikte.
— Mig! utbrast hon förvånad.
— Ja, just dig.
— Men hvarför? Icke kan du väl längre bry dig
om mig.
Och vid minnet af den förfärliga natten blef hennes
ansikte åter hårdt, och hon sade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
