Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVI. Åke skaffar sig stuga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvar han nu finns, kära du. Kanske är han någonstädes
i skären, kanske har han begifvit sig till Stockholm.
— I alla händelser, sâ fort jag får tag i honom, skall
han ha sin belöning, ty du skall veta att jag nu är en
bärgad karl, yttrade Åke.
Malin gjorde stora ögon.
— Hvad säger du? Bärgad karl!
— Ja, jag är nästan rik nu, svarade Åke leende.
En misstanke grep Malin. Hon hade hört talas om att
Ake seglat efter skeppar Flundra och att han träffat honom
och gifvit honom ett välförtjänt kok stryk.
— Du... du skulle väl ej... stammade hon...
Hvarifrån har du fått dessa pengar? Har du röfvat dem?
— Från hvem skulle jag väl ha röfvat dem?
— Från. . . kanske från skeppar Flundra, som du lär
ha seglat i fatt.
— Jaså, det var det du tänkte. Nej, visst icke.
Och Åke började berätta om sina äfventyr i Stockholm,
om sitt sammanträffande med den där adelssnobben och
dennes öfvertalande, att han skulle mörda en förrädare. Om
bakhållet i gränden, om huru han i »förrädaren» igenkände
en af kungens präktigaste löjtnanter, om duellen på källaren
»Randiga Byttan» och Lisa, som löjtnanten, sedan han ex-
pedierat de fem adelssnobbarne, tog på sina kraftiga armar
och bar hem till sin bostad.
I synnerhet var Malin intresserad af berättelsen om den
häpnadsväckande duellen, då Buss ensam kämpade mot fem
stycken på en gång.
— Var det verkligen möjligt? Men hur kunde det vara
möjligt? frågade hon gång på gång.
Och Åke beskref saken efter bästa förmåga, sparade
icke på färgerna utan förgyllde upp historien litet här och
där och gjorde den ännu mera fruktansvärd och underbar
än den kanske i själfva verket var.
— Och när det var slut, så lågo fyra män döde och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
