- Project Runeberg -  Kungens blå gossar : roman från Carl XII:s sista år /
774

(1900) [MARC] [MARC] Author: Nils Hydén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVI. Åke skaffar sig stuga

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sårade på golfvet och en hängde, fastnaglad på värjan, kvar
vid väggen?

— Just så. Det var en präktig syn, utbrast Åke
entusiastiskt.

— Usch då! Det måtte ha varit förfärligt hemskt.
Nästan ännu hemskare än i båten med de sårade, svarade
Malin.

— Bah! Det var rätt åt dem. De förtjänte sitt öde.
De voro skurkar allesamman. Tänk, att utpeka en präktig
officer som förrädare mot sin konung och sitt land och
sedan muta en okunnig fiskare som jag, att mörda honom,
då de voro för fega att göra det själfva. Anser du icke
att något sådant kräfver sitt straff?

— Visserligen. Men... Ja, du kan ha rätt. De hade
förtjänt sitt straff.

Malin försjönk i drömmar.

— Hvad den där flickan måtte varit lycklig, som var
så älskad, att han satte sitt lif på spel mot fem man blott
för att få äga henne, hviskade hon för sig själf.

— Hvad var det du sade? frågade Åke.

— Ingenting, min vän.

Malin återvände till sina drömmar.

— Men hon kunde väl icke vara mera älskad än jag
är. Åke skulle nog äfven våga sitt lif för min skull...

Ja, det skulle han med säkerhet, tänkte Malin och log mot
den väderbitne unge fiskaren.

Åke anade hennes tankar. Han hade nog uppfattat,
hvad hon hviskade, fastän han ville ha bekräftelse därpå.
Han log mot henne tillbaka, böjde sig ned och kysste henne.
Och sällan hade hans kyss blifvit så varmt besvarad som
den gången.

— Och det var af löjtnanten, som du fick pengarne?
frågade Malin.

— Ja, svarade Åke, som icke ville erkänna, att han
också mottagit sådana af Adolph, hvilka han dock, då denne
var död, omöjligt kunde återlämna och som han för öfrigt
knappast gjorde sig samvete af att behålla.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:49:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blagossar/0780.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free