Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVI. Åke skaffar sig stuga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det flög en glimt af sorg öfver Buss magra drag vid
åsynen af deras unga lycka. Hela tiden hade Åke märkt
att löjtnanten icke alls såg så glad ut, som då han sist tog
afsked af honom. Det måtte ha häudt någonting under
mellantiden, som vållat honom sorg eller förargat honom.
Malin kunde icke taga sina blickar från denne i hennes
tycke så tysande officer. Hon var utom sig af stolthet öfver
att den ståtlige officeren tagit hennes Åke i hand och
samtalade med honom. Och denne sistnämnde steg därigenom
betydligt i hennes aktning.
Såsom Åke mycket riktigt märkt, såg Buss icke alls så
glad ut, som när de sist togo afsked af hvarandra. Det hade
tvärtom kommit något hårdt, mörkt öfver hans ansikte. Och
därtill hade han sina randiga skäl.
Efter att ha lefvat en tid full af lycka tillsammans
med den vackra värdshusflickan Lisa på källaren »Randiga
Byttan», hade tviflets och svartsjukans demoner börjat
anfäkta Buss. Lisa hade på sista tiden icke visat sig fullt så
öm som förut, icke så glad att få träffa honom, tvärtom
hade hon haft sina anfall af liknöjdhet och kapriser.
— Hvad satanas! tänkte Buss. Skulle tjufskyttar ligga
på lur efter mitt vackra villebråd.
Och han beslöt sig för att spionera på henne.
Hela tiden hade Lisa haft kvar sin plats på källaren
»Randiga Byttan». Dels ansåg Buss sig ej säker på henne,
dels visste han icke hvar han i annat fall skulle placera
henne, och för öfrigt tycktes hon bäst trifvas så. Detta
hindrade likväl icke, att de nästan dagligen träffades och om
nätterna med för resten. Emellertid tyckte Buss sig märka,
att hon icke längre var så ifrig att möta honom; ofta då
de sutto samman föreföll hon tankspridd, och mer än en
gång undvek hon hans blick.
— Hvarför slår du ned ögonen. Se på mig! yttrade
Buss, gripen af en mörk misstanke.
Lisa lyfte blicken och såg skyggt på honom. Men
länge förmådde hon ej uthärda utan vände bort hufvudet.
Buss bet sig i läppen och teg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
