- Project Runeberg -  Kungens blå gossar : roman från Carl XII:s sista år /
786

(1900) [MARC] [MARC] Author: Nils Hydén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVI. Åke skaffar sig stuga

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Buss riktade stötarne mot mannens armar. Kunde
han ge honom ett riktigt stygn där, var han säker på att
adelsmannen åtminstone icke på ett par veckor skulle kunna
visa sig på källaren. Men hans motståndare var
påpassligare än han kunnat tänka sig. Han parerade lugnt och
säkert och visste skickligt att undgå alla angrepp.
Till slut förlorade Buss tålamodet.

— Nå, efter som du vill det, så må det väl ske, tänkte
han och riktade en häftig stöt rakt mot motståndarens
bröst.

Men denne parerade och i utfallet, som följde, lyckades
han såra Buss i ena axeln.

— Djäflar! mumlade denne, gjorde ett snabbt utfall
för att köra värjan rakt i rçagen på den andre, hvilken
dock hann draga sig något tillbaka så att vapnet i stället
djupt inträngde i öfre delen af högra lårbeuet. Pulsådern
blef afskuren och mannen segnade ned på golfvet. En stor
blodpöl utbredde sig på det ställe, där han fallit.

Mannen blef allt blekare och blekare. Det var tydligt
att han höll på att förblöda.

Buss betraktade honom en stund. Så ryckte han på
axlarne.

— Du har så velat, mumlade han, och vände sig bort
från honom för att ägna sig åt den afsvimmade Lisa.

Lisa hade vaknat ur sin svimning och såg på honom
med en skyggt förtviflad blick.

— O, min Gud! Nu har han återigen dödat en
människa. Och detta för min skull. Hur förskräckligt! suckade
hon.

Då Buss märkte, att h.on åter kommit till medvetande
gick han fram till henne. Hans ansikte såg bistert ut och
ögonen lyste med hård glans. Från den ena armen, i
hvilken han blifvit sårad, droppade blodet, och ärmen var
alldeles genomdränkt däraf.

— Där ser du. Tag dig tillvara en annan gång, yttrade
han blott och såg mörkt på henne.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:49:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blagossar/0792.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free