- Project Runeberg -  Kungens blå gossar : roman från Carl XII:s sista år /
787

(1900) [MARC] [MARC] Author: Nils Hydén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVI. Åke skaffar sig stuga

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Flickan vågade icke möta hans blick utan satt med
nedslagna ögon.

— Tag dig tillvara! upprepade Buss, hvarpå han vände
henne ryggen och gick ut.

Han var fast besluten att glömma henne.

— Jag kan väl icke riskera mitt eget och andras lif
för den där flickslinkans skull. Bättre då att offra det i
strid mot rikets fiender, tänkte han, medan han återvände
till sin bostad.

Hans afsikt var att åter begifva sig ut i kriget, i värsta
fall till Finland, där man ännu slogs. Han ville glömma
henne, ville icke längre tänka på henne, och undvek därför
källaren »Randiga Byttan» samt uppsökte sina gamla
krigskamrater, med hvilka han på sista tiden brukat ha föga
umgänge.

Dessa blefvo förvånade öfver att åter se honom i sitt
lag och nästan ännu mera öfver hans slutna och dystra
väsen, så helt olika mot hvad han förut brukade vara.

— Det måtte ha händt någonting, tänkte de och
frågade honom.

Men de fingo blott undvikande svar. Buss skämdes
öfver att han kunnat så fästa sig vid en liten flicka, som
för öfrigt bedrog honom kanske med den förste bäste
adelssnobb.

Men trots alla hans sträfvanden förmådde han icke
glömma henne. Han öfverraskade sig med att nästan jämt
och ständigt tänka på henne.

— Hvad tusan har jag med den slynan att göra,
brummade han då förargad och började ifrigt syssla med något
arbete.

Men så småningom insmögo sig tvifvel hos honom.
Kanske det ändock icke var så farligt? Kanske flickan på
det hela taget var oskyldig? Han visste, att hon verkligen
hållit af honom och kanske gjorde hon det ännu.

Till slut dref honom längtan efter henne åter till
»Randiga Byttan». Och efter någon tid var det åter bra mellan
dem och Buss mera kär än någonsin. Men hade han ibland,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:49:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blagossar/0793.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free