- Project Runeberg -  Kungens blå gossar : roman från Carl XII:s sista år /
792

(1900) [MARC] [MARC] Author: Nils Hydén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVI. Åke skaffar sig stuga

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

— Tänk, att han likväl kan se så ung och frisk ut.

— Han är en stark karl, må du tro. Du skulle endast
sett honom, när han duellerade med de fem adelsmännen
på en gång.

— Var det verkligen fem stycken?

— Just precis. Du skulle sett hur han tog dem.
Först när de allesamman angrepo på en gång, trodde jag
att han skulle bli dödad på fläcken, så hemskt såg det ut.
Men han redde sig må du tro. Han drog sig baklänges
mot en vägg, ställde sig med ryggen mot densamma, så
att ingen kunde angripa honom bakifrån, och sedan gaf
han dem sina stötar. Det var en sann glädje att se på hur
han skötte dem. Han hade tydligen på förhand utsett i
hvilken ordning de skulle falla. Det första såret fick en
ung, nästan skägglös figur, som för öfrigt var den
oförskämdaste af alla, åtminstone i truten. Han stöp med
detsamma. Sedan kom turen till de öfriga. En efter en
nedgjorde han dem. Själf blef han sårad, men det tycktes
bekomma honom föga. Han bara stack och parerade. Du
skulle sett hans smidiga rörelser, hans blixtrande ögon,
hans hårdt hopknipna mun. Och när han så endast hade
den siste kvar, densamme som sökt muta mig och hvilken
han tydligen mest hatade af hela sällskapet, då skulle du
sett att någonting riktigt lustigt började.

— Hvad då? frågade Malin förvånad öfver att det
kunde förekomma någonting lustigt vid en blodig duell.

— Jo, när löjtnanten endast hade en motståndare att
göra med, roade han sig med att jaga denne rundt omkring
i rummet från den ena väggen till den andra. Adelsmannen
rasade och försökte göra motstånd, men förgäfves. Krypa
baklänges måste han, så länge löjtnanten behagade. Till
slut blef äfven denne trött på leken, dref honom mot
väggen och körde värjan rakt genom magen på honom, så
att spetsen trängde in i bräderna och karlen blef fastnaglad,
hängande död.

— Hu, så hemskt. Och allt det där såg du? utbrast
Malin.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:49:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blagossar/0798.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free