Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVII. Pjesen är slut. Låtom oss supéra!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Då är jag glad, att han icke befallde oss att följa
med. Det kan vara onödigt att riskera sitt lif endast för
hans våghalsiga påhitt.
— Det tycker jag med. Jag försakar gärna äran och
trifs bättre här.
— Ja, jag med.
Kungen och Kruse hade stigit till häst och redo mot
batteriet. De båda fransmännen sågo efter dem.
— Det är märkvärdigt, hvad hans majestät blifvit
sluten och dyster på sista tiden. Aldrig ser man numera ett
leende på hans läppar, knappast talar han ett ord, och det
lugn, som förut utmärkte honom, tycks ha efterträdts af
en retlig otålighet, yttrade Sicre.
— Jag har äfven gjort samma iakttagelse.
Hans majestät finner väl, att allt går för fanen i våld. Missnöjet
inom hären så väl bland officerare som soldater är ju
allmänt och det kan han ju icke undgå att märka. Och det
gör honom naturligtvis icke glad. Och så denna envishet
hos fästningens besättning att icke vilja gifva sig. Tror
ni, att han någonsin kan taga den?
— Jag vet icke. Jag tror det knappast. Och kanske
kungen icke ens själf är så säker därpå som han vill
påskina.
— Men hvarför ligger han då kvar och uppoffrar den
ena hopen soldater efter den andra?
— Hvad skall han göra? yttrade Sicre.
— Han kunde väl draga hädan och uppgöra en ny
anfallsplan för kriget. Sådant har ju händt ofta i
krigshistorien. Tänk endast under trettioåriga kriget. Icke lågo
väl hvarken de svenskes kung, den store Gustaf Adolf,
eller Tilly eller Wallenstein envist framför fästningar, i
synnerhet sådana af mindre betydelse som denna.
— Kan väl vara att de icke gjorde så, utan läto sina
krigsrörelser ledas af förnuftigare grunder. Men icke så
med kung Karl. Han är alldeles för envis för att vilja gå
tillbaka. Sanna mina ord — vi komma nog att få ligga
här hela vintern.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
