Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVII. Pjesen är slut. Låtom oss supéra!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och bland alla upprepades orden:
— Kungen är skjuten! Kungen är skjuten!
Kruse, som befann sig bland officerarne, hade äfven
rusat upp.
— Detta måste generalen genast underrättas om, tänkte
han och skyndade till general Schwerin, som stod ett stycke
därifrån.
— En förskräcklig olyckshändelse har inträffat.
— Hvad då? frågade general Schwerin, gripen af en
hemsk tanke.
Han kastade en blick på Kruses upprörda ansikte och
anade det värsta.
— Kungen är skjuten! ropade denne.
— Jesus! skrek generalen till.
Det var allt hvad han förmådde frambringa. Han böjde
ned hufvudet och satte händerna för ansiktet. Ett
ögonblick stod han så, sedan tog han Kruse i handen och
skyndade mot det ställe, där kungen stupat.
Denne låg fortfarande kvar i samma ställning.
Officerarne stodo rundt omkring honom tysta och allvarliga, de
flesta med tårar i ögonen. Kulorna susade från fästningen;
men ingen tänkte därpå. Alla betraktade med blottade
hufvuden den hjälte, hvilkens lif nu blifvit ändadt. Alla kände
på sig, att det var en stor och underlig man som nu gått
bort, en man hvilkens död skulle göra ett djupt intryck
icke blott på soldater och officerare, icke blott på all Sveriges
folk utan på hela Europa. På grund af både sina stora
dygder som fel hade han varit föremål för en hel
världsdels blickar och tankar, kärlek eller ovilja, beundran eller
tadel. Det kände att ett stort tomrum blef efter honom,
ett tomrum som aldrig skulle fyllas, och äfven de, som
under hans lifstid mången gång förargat sig öfver hans
envishet och besynnerliga planer, sörjde honom med
uppriktigt hjärta.
Då general Schwerin en stund tyst och sorgset
betraktat den stupade konungen vände han sig till Kruse och
yttrade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
