Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVIII. Nu är jag herre öfver dig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Därpå gaf han löjtnanten en vink att bemäktiga sig
alla kappsäckarne, som funnos i rummet och papperen, som
lågo på bordet.
Görtz gjorde en rörelse för att hindra det, men då han
såg, att öfversten drog värjan, ryckte han på axlarne och
satte sig ned vid bordet med hufvudet lutadt i händerna.
Öfversten steg fram och visiterade honom. Af fruktan
för att han skulle bli våldsam borttog han hans pennknif.
Därpå gick han ut och kallade på prästen. Denne
skyndade genast fram till honom.
— Det är en guds välsignelse, hvad öfversten nu gjort.
Det vore väl om den elaka själens välde för alltid kunde
stäckas, yttrade denne.
— Vi skola hoppas det... Men nu, herr pastor, är
det fråga om en annan sak. Vi ha ridit hela dagen och
äro mycket hungriga. Säg till, att en måltid göres i
ordning och sättes in på bordet här.
Pastorn gjorde som öfversten befallt. Kvällsvarden
bars in och man åt under tystnad. Men Görtz fick
hvarken begagna knif eller gaffel. Öfversten skar sönder maten
och lade för honom bitarne.
Detta var för mycket för det förut så mäktiga
geheimerådets stolthet. Han satt tyst och nedslagen och åt
knappast en enda bit.
Då måltiden var slut, begärde han bläck och penna.
Detta lämnades honom. Han satte sig ned och skref. Det
var ett bref till kungen, som han alltjämt ännu trodde vara
i lifvet, men som han tänkte af sina fiender blifvit missledd
att låta fängsla honom.
— Ers majestäts nåd är min tröst, skref han. Jag har
skaffat ers majestät stora fördelar och alltid afsett dess ära
och gagn, men aldrig deltagit i någon stämpling mot dess
person. Beder därför att enligt nådigt löfte icke få någon
annan domare öfver mig än eders majestät själf.
Öfversten lutade sig öfver hans axel och läste brefvet.
Han hånlog.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
