Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVIII. Nu är jag herre öfver dig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Får jag tid, skall jag försvara min ära inför hela världen,
ty till konungens och rikets bästa hafva alla mina
handlingar syftat. En statsman kan misslyckas utan att afsikten
därmed varit ond.
Sådana bref skref han många. Men ingenting hjälpte.
Orättvisa på orättvisa begicks mot honom. Harmen öfver
det inflytande han haft hos den döde kungen och den
makt, han vetat skaffa sig, var så allmän och djupt rotad,
att den icke tillät ett lugnt omdöme och ett samvetsgrant
iakttagande af lagens former och öfvertygelsen om det
afskyvärda i hans uppförande var så liflig och så stark, att
man tyckte, att inga omständigheter behöfdes. Hade folket
fått göra som det velat, skulle det utan omsvep slagit ihjäl
honom. De högre klasserna liksom domarne ville göra
rättegången så kort som möjligt. Ingendera tycktes ha
trott, att det skulle komma en tid, då man ville försvara
Görtz och hans uppförande.
Under rättegången försökte Görtz på allt sätt slingra
sig undan anklagelserna. Man omtalade till exempel hur
han 1714 skickat en person till Petersburg för att under
kung Karls frånvaro åt hertigen af Holstein bereda svensk
tronföljd i förening med ryskt giftermål. Görtz svarade,
att han nu, så långt efteråt, icke kunde påminna sig rätta
sammanhanget med denna saken och att kungen här vid
lag frikänt honom.
Man omtalade hans åtgärd, att kungen ovetande lämna
Stettin åt Preussen. På denna punkt ville han i förstone
icke svara; sedermera påstod han sig icke minnas
omständigheterna och nekade slutligen till det gjorda
mutningsförsöket.
Man nämnde, huru han anklagat svenskarne för tredska
och ovilja mot kungens regering. Tvärt emot brefvens
klara ordalag påstod han nu, att uttrycken åsyftade blott
svenskarnes ovilja mot honom själf.
Man omtalade, huru han rådt kungen att bryta de år
1700 högtidligt bekräftade öfverenskommelserna om
pantegodsen. Görtz påstod nu, att han varit alldeles okunnig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
