Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVIII. Nu är jag herre öfver dig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
om tillvaron af dessa öfverenskommelser och om kungens
på desamma gifna stadfästelse. Då framlades för honom
ett kammarkollegiiprotokoll, som visade, att därvarande
ämbetsmän hade uttryckligen och allvarligt fästat hans
uppmärksamhet på samma förhållande. Oaktadt denna
slående vederläggning förlorade han icke modet utan började
i stället orda om sin afsikt att ordentligt inlösa pantegodsen.
Då erinrade man honom om statskassans fattigdom och
huru den icke hade medel för de nödvändigaste utgifterna
än mindre för en sådan inlösen. Görtz svarade, att hans
afsikt varit god och att man icke borde döma efter utgången.
Vid ett annat tillfälle sade han, att förslaget om
pantegodsens indragning icke gått i verkställighet. Men då
tillkännagaf kammarkollegium att befallning därom redan
varit utfärdad. När man slutligen ryckte honom närmare in
på lifvet, begynte han skylla på kungen och hans
uttryckliga föreskrift.
I allmänhet försökte Görtz kasta skulden för de tadlade
åtgärderna från sig och på kungen. Då han till exempel
anklagades som upphofsman till förslaget om bankens
ställande på aktier, skyllde han på kungen. Men då framlades
ett af hans egna bref, i hvilket han mycket berömde sig
öfver denna sin plan och sade, att han tänkt på densamma
under flere års tid. För öfrigt påstod Görtz, att han
varnande framställt nöden i landet och sagt kungen, att alla
tillgångar voro borta och att ingen ting återstode mer än
att bränna de tomma husen, samt att han flere gånger sökt
beveka kungen till fred, men att kungens lust för krig var
oemotståndlig.
Vidare framhöll han, att kungen velat lägga på hvar
gård en skatt af åttio karoliner månadtligen och att alla
svenskar i följd däraf hade måst gå från gård och grund,
om ej han lyckats afböja förslaget. Allt frånskyllde han
sig. Han sade, att det var kungen och icke han som
framkastat tanken på bränneri- och bryggeriförordningen, men
att han själf sökt mildra verkställigheten däraf; att det var
kungen, som påfunnit de nya mynttecknen, och att han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
