- Project Runeberg -  Kungens blå gossar : roman från Carl XII:s sista år /
829

(1900) [MARC] [MARC] Author: Nils Hydén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIX. Sista tablån

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

— Jag förstår, mumlade Kruse och tänkte på den
proviant, som från Sverige skulle komma till hären utanför
Fredrikstens fästning, men som aldrig kom.

— Du kan då tänka dig hvad vi lidit. Hela hösten har
varit en enda pinohistoria för oss och nu tyckes det värsta
uppnådt. Redan i midten af oktober hade 800 hästar stupat
af öfveransträngning och brist på foder. Af omkring 1,500
trossdrängar funnos endast 200 kvar; af 3,000 rytterihästar
endast 900 och af lika många packhästar 500. Dessa voro
de jämförelsevis minsta förlusterna. Du kan då tänka dig
resten. Våra kläder blefvo med hvarje dag allt sämre och
sämre. På grund af dessa och många andra omständigheter
uppstod naturligtvis mycket missnöje bland tropparne.
Somliga soldater lupo till och med öfver till fienden.

— De skurkarne! De hade förtjänt att hängas!
brummade Kruse.

— Några af dem blefvo det också, sedan de gripits på
bar gärning, i färd med att rymma, svarade Buss.

— Men det kom väl icke så. långt som till öppet
myteri?

— Äfven det.

— Hvad säger du?

— Jo, en dag sammangaddade sig några troppar och
ställde till myteri.

— Nej, verkligen. Hvem var det, som upptäckte det?

— Jag.

— Du!

— Ja, just jag... En natt — vi hade just kommit
till en någorlunda stor by, där det fanns så pass godt om
stugor och lador, att nästan hela regementet fick kvarter —
kunde jag af oro öfver härens öde och kvald af mina egna
tankar icke sofva utan gick fram och tillbaka i byn. Då
såg jag i en stuga några figurer röra sig bakom rutorna.
Det väckte min förvåning. Vi hade marscherat skarpt på
dagen och alla borde vara trötta och i behof af sömn. Men
hos dessa tycktes icke ett spår af trötthet förmärkas.
Tvärtom syntes de gestikulera ifrigt. Jag blef nyfiken om hvad

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:49:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blagossar/0835.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free