Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIX. Sista tablån
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
afkunnande. Då han såg, att allt hopp var ute, veknade hans
hjärta och han ångrade sig djupt.
— Kamrater! ropade han, då han stod framför plutonen,
som fått order att skjuta honom. — Låten aldrig förleda er
att svika er ed och öfvergifva fanan. Jag dör nu som en
ärelös man, då jag i stället kunde dött som en hjälte. Lefve
vår store döde konungs minne! Lefve Sverige!
Jag kommenderade:
— Fyr!
Skotten smällde och mannen föll till marken.
Senare på dagen fingo de öfriga af de sammansvurna
undergå det skymfliga straff, som kallas gatlopp. Mellan
långa led af soldater, hvilka hvar och en hade en käpp att
piska dem med, måste de springa.
Jag tror nästan att de togo detta straff hårdare än om
det gällt döden.
Emellertid blef myteriet på detta sätt kväfdt och det
svåra återtåget kunde försiggå utan några vidare afbrott.
— Efter den rappa tjänsten står du väl bra hos
generalen? frågade Kruse, då Buss afslutat sin berättelse.
— Jo, det kan du lita på. Bra har jag alltid stått hos
honom, men nu bättre än någonsin.
— Gratulerar!
— Icke mycket att gratulera åt. Nu blir det väl
näppeligen frågan om att söka utmärka sig genom några
djärfvare ströftåg eller angrepp på fienden. Nu gäller det endast
att söka rädda lifvet och så snart som möjligt nå in på
svenskt område.
— Ja, du har rätt. Efter alla våra krig öfverallt i
Europa, återstår oss intet annat än att utsvultna och
eländiga söka en plats vid hemmets tröskel. Det blef slutet på
vår stolta saga.
Mot aftonen skymtade några stugor i fjällen. Det var
den norska byn, Tydalen, den sista invid svenska gränsen.
Åsynen af mänskliga boningsplatser tände åter hoppet i de
stackars soldaternas hjärtan. Nu skulle man åtminstone få
tillbringa en natt under tak och slippa ligga och frysa i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
